Vikingatida fingerborg Bild: D Carlsson
"I ett skal av mässing innefattades hennes finger".
Fingerborgen har en lång och skiftande historia. Det är med den som så mycket annat som uppfunnits, när det finns ett behov så finns det också kreativitet.
Bild: Satellit
På sin tid köpte man inte sin fingeborg utan gjorde den själv. Då behövdes något hårt eller fast material, som skinn eller metall, som höll emot när nålen ville in i fingret istället för i arbetet.
När man började man gjuta dessa "borgar" var det i Nürnberg, Tyskland och Frankrike som de första handgjutna fingerborgarna tillverkades.
Under 1500-talet när guld tillfördes från Afrika och den Nya Världen började man även att tillverka fingerborgar av denna ädla metall.
SYETUI, fingerborg och syringar, 18 k guld, Karlskrona 1808, etui av skinn med gulddekor.
Bild: Stockholms auktionsverk
På 1700-talet var porslinsfingerborgar populära och tillverkades i Tyskland, England och Frankrike. Idag är de rariteter på auktioner och kan inbringa ett högt pris.
Före mitten av 1700-talet gjordes fingerborgar i två delar, toppen för sig och sidorna för sig. Efter mitten av 1700-talet skar man ut en rund skiva som man sedan pressade in i en form för att sedan få fomen av en fingerborg. Efter att detta var gjort svarvade man bort de ev. fula märken som blivit innan man började dekorera. De tidiga fingerborgarna hade ett mönster över hela sidorna medan några av de allra tidigaste var omade som bikupor. 
Bild: Netauktion
Andra material som använts sedan förhistorisk tid till fingeborgar är elfenben. En fingerborg av detta material är omnämnt redan på 1300-talet. Det är hållfast och relativt lätt att dekorera.
Numera finns det fingerborgar i alla möjliga och omöjliga material, bara det fungerar.
Fingerborg av modernt snitt. Bild: TNKreativt AB
Fingerborgar måste ju vara ett bra samlarobjekt, de är ju inte så skrymmande. Jag har ebn, men den glömmer jag bort att använda.
SvaraRadera