Kochenill, en läcker liten lus!

Koschenill, denna läckra lilla lus har de flesta av oss kommit i kontakt med någon gång, både på kroppen och i munnen, utan att veta om det.
Kochenillelusen bär på ett starkt rött pigment som framställs ur torkade vingar av sköldlöss. När honorna parat sig tappar de vingarna som samlas ihop och torkas.

Bild: Wikipedia

Kochenillusens värdväxt är kaktusen Opuntia. Den lilla lusen skeppades för första med en skeppslast till Europa år 1523 då spanjorerna hade kommit till Mexico och förstått lusens och färgens värde.
Snart var kochenill Spaniens tredje exportvara efter guld och silver. Odling av kaktus och löss blev en god inkomstkälla för många mexikaner.
Det spanska monopolet upprätthölls genom dödsstraff för att föra ut levande löss från Mexiko men många försökte sig på smuggling och lyckades uppenbarligen.
På 1760-talet startade amerikaner odlingar i Sydstaterna sedan spreds odlingar till andra länder som Haiti, Madagaskar och Algeriet. Alla projekt lyckades inte, även om kaktusen trivdes, och det blev inga löss att färga med.
Kaktusen trivdes men inte lusen.
Under en period hade man odlingar på Kanarieöarna men när de konstgjorda stenkolsfärgerna s.k.anilinfärger, kom på marknaden i slutet av 1800-talet minskade odlingarna drastiskt. Idag odlas återigen lite på Kanarieöarna och i Mexiko.

Ullgarn färgat med kochenill

Bild: Medeltid-Stina

Varje hona innehåller tusentals ägg och det går 300 honor på varje hane. Vid odling av löss samlas honorna in under 2-4 skördeperioder om året där den första skörden alltid har bättre kvalitet än senare skörd. De dräktiga honorna som är uppsvullna av ägg, plockas bort från från kaktusen med en pinne eller borstas av. Vilda löss ger bara fjärdedelen så mycket färg men samlas under hela året. Den torkade kochenillusen  innehåller ett färgämne som, tillsammans med betämnen som alun och vinsten, färgar textilier röda.

Bild: Björn Ullhagen

Kochenill användes för att färga textilier men också och rouge och läppstift i rödaste rött. Koschenill innehåller karminsyra och färgen som erhålls vid färgning kallas karmin. Det är kanske därför som man förr i tiden benämde rött läppstift som "karmin".
När den röda färgen från kochenill finns som tillsats i livsmedel heter den E 120.

En av Carl von Linnés utsända naturforskare, Daniel Rolander, lyckades skicka en kaktus med löss till Linné från Surinam. I Uppsala hamnade den först i händerna på Linnés trädgårdsmästare som, ovetande om den dyrbara skatt som klättrade längs plantan, tvättade bort alla löss. När Linné upptäckte misstaget fick han "migraine, en av de svåraste paroxysmer han känt". Linné och Vetenskapsakademien försökte senare, utan resultat, hitta liknade färglöss i Sverige.

Bild: Helenes sida