Elisabeth Vigée-Lebrun, mästare på blåblodiga porträtt!

Självporträtt 1790, olja på duk.

Som tjugoåring bodde Elisabeth Vigée-Lebrun granne med Jean Baptiste Pierre Lebrun, en man som kom att bli hennes make. De hade flera gemensamma intressen som måleri och konst, han var dessutom konstkritiker. Jean Baptiste Pierre Lebrun var släkt med den kände arkitekten Charles Lebrun, berömd skapare av Versailles slottsrum, vilket gav Elisabeth möjligheter till kontakter inom aristokratin.

Elisabeth och Jean Baptiste Pierre blev bekanta genom att Jean Baptiste Pierre hade en samling av målningar från olika skolor och Elisabeth fick låna för att kopiera och träna olika tekniker och motiv.

Självportätt 1800, olja på duk.

Sankt Petersburg, Ryssland

 Modern ville ha henne "försörjd"  och tjatade därför på henne att gita sig med Lebrun. Hon var inte odelat positiv inför äktenskapet men ansåg att det var bättre att gifta sig med Lebrun än att bo kvar hemma eftersom hon kände sig utnyttjad av fosterfadern som tog hand om  inkomsterna hon hade av måleriet.   

I sina memoarer berätar hon hur det kändes när hon var på väg till kyrkan inför vigseln med maken.
 Hon frågade sig själv, "ska jag säga ja eller nej" men, berättar hon vidare, jag svarade ja och bytte därmed ut mina gamla bekymmer mot nya".

Hon skriver också att maken inte var någon dålig människa men hade en lidelse för kvinnor och spel av alla slag.

 Porträtt av Marie Antoinette och hennes barn, 1787

Olja på duk, Versailles, Frankrike

År 1779 kallades hon till Versaille då Marie Antoinette hade hört tallas om hennes talang. Hon målar ett flertal porträtt av drottningen och uttrycker sin beundran för henne.
De båda kvinnorna blir vänner. När drottningen vill göra något extra för sin vän tillkommer ett dekret "par ordre royale" vilket medför att Elisabeth blir medlem i konstakademin vilket hon annars aldrig skulle kunnat vara på grund av sitt kön.

Porträtt av Anna Fedorovna föddes som prinsessan Juliane

 av  Saxen-Coburg-Saalfeld

Målningen förstördes vid bombningarna under andra världskriget.

När revolutionen bröt ut påverkade den Elisabeths liv eftersom hon var vän med drottningen och umgicks i de kungliga kretsarna. När kungaparet hämtades på Versailles packade Elisabeth sina personliga saker och flydde med sin dotter Julie, och hennes guvernant till Italien medan maken stannade i Paris. Resterna av det Lebrunska kapitalet konfiskerades och hon sade sig ha lämnat landet med endast tjugo franc.
Hon flackade runt i Europa i tolv år och hann med att bo i både Rom och Neapel. Något år efter revolutionen fick hon veta att hon förlorat sitt franska medborgarskap och stod på listan över de dödsdömda.

Porträtt av den polske kungen Stanislaus Augustus Poniatowski,

olja på duk 1797, Versailles, Frankrike

Hon skilde sig från maken och for till Sankt Petersburg där hon fick i uppdrag att måla portätt av den ryska tsarfamiljen. Hennes popularitet var stor och hon hade nu samlat på sig ett antal akademititlar.

Giuseppina Grassini, 1804, Konstmuseet i Rouen Frankrike

Strax efter år 1800 kunde hon återvända till Frankrike där hon slog sig ner hos Lebrun. De hade hela  haft kontinuerlig kontakt och Elisabeth hade skickat pengar från exilen.
Hon hade fortfarande åtskilliga uppdrag och gjorde flera långa resor bl. a. till Schweiz och England.

Markisinna de Peze och Markisinna de Rouget med sina barn

Washington National Gallery, USA

Under sina senare levnadsår förlorade hon flera av sina nära och kära, däribland sin dotter Julie.
När hon va i åttioårsåldern skrev hon, med hjälp av sina systerdöttrar, ner sina minnen i Souvenirs
 för att hon inte skulle bli bortglömd.

Portrait av prins Henry Lubomirski 1789

Berlin museum, Tyskland

Elisabeth Vigée-Lebrun var en kvinna med en otrolig talang och energi.  Med sina 660 porträtt av Europas aristokrati och kulturpersonligheter hör hon till dem som bidragit till dokumentationen av Europas kulturhistoria.

1755-1842