En ny stil i sjuttonhundratalets mode var negligén. Detta plagg började man bära under Ludvig XIV:s regeringstid. Även om plagget ser skönt och bekvämt ut att bära så bar man ändå en åtsittande korsett under, åtminstone under de första åren modet var populärt.
En av de konstnärer som målade ett flertal målningar med kvinnor bärande negligé är Jean-Antoine Watteau. Målningen ovan är från år 1720 och finns i Berlin. Watteau blev känd för sina målningar med detta plagg och de veck som ligger från axlarna ner mot ryggen brukar kallas watteauveck.
Materialet till negligéerna varierade efter möljigheter och omständigheter men silket hade kommit till Europa för att stanna och var eftersökt av de förmögna. De olika tygkvalitéerna avgjorde delvis användandet. Den rosa dräkten är sydd av ett tunnare material och passar därför bättre att bära inne utan ytterplagg än den senapsfärgade från 1720, som är sydd i ett kraftigare tyg (nedan).
Modellen var modern i många år men tygerna och detaljerna varierade. Spetsen var smal eller bred, en tunn spets runt halsen eller en schal, mönstrat tyg eller enfärgat. Klänningen nedan är en silkebrokad med fruktmönster.
Lite längre fram i tiden, kring 1770-1775, håller watteauvecken sitt grepp om modet men men har förändrats i sin utformning.Det är randiga tyger som är högsta mode. Den sköna negligémodellen är borta och tyget har snörpts åt kring midjan. Vid denna tid var det vanligt att kvinnorna hade flera rosetter på sina kläder. Exempelvis runt ärmarna ovanför spetsen. De kunde också smycka sig med ett sammetsband runt handleden som knöts till en rosett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar