Den svarta färgens symbolik har förknippats med många associationer. I det gamla Egypten var svart ett tecken för synd och i det gamla Kina bar man inte gärna svarta kläder. Där stod svart för Den ondes färg, precis som i Europa.
I Italien fanns svarta brigaderna som stod under Mussolinis fascistiska Italien. Dessa fascister bar den svarta skjortan och visade därmed att man var beredd att kämpa och dö för Il Dulce och det italienska imperiet. Den svarta skjortan var inte avsedd för kvinnor.
Bild Lars-Gunnar Bengtsson, SVT B
Det finns mycket skrock som har med den svarta färgen att göra. Att spotta nar man ser en svart katt är ett exempel.
Det finns många uttryck med ordet svart och de flesta har ingen positiv klang. Vad sägs om svartkonst? Eller svarta affärer ja t.o.m. svart magi.
Bild: Bridgeman
Liturgiskt står svart för för sorg och död, framför allt Jesu död på korset. Den används i kyrkan på långfredag och alla helgons dag. Dagens sorgdräkt är/var svart något som slog igenom under barocken. Svart länge varit ett tecken på auktoritet. Därför bär även domare i många länder av tradition svarta kappor.
Tidigare, innan det svart blev populärt hade prästerskapet klätt sig i enkla kläder med ofärgat garn.
Redan år 572 påbjöd påven Johannes III att prästernas kläder skulle skilja sig från folkets. Först på 1400- och 1500-talen fick prästerna en standardiserad ämbetsdräkt. Kappan fick sitt utseende efter tidens mode bland unga adelsmän – som på 1400-talet bar långa klänningslika plagg.
Marlon Brando i filmen The wild one.
Sedan slutet av 1940-talet har svart stått som symbol för det revolutionära inom undergroundkulturer. Lite senare blev det en trend där kulturarbetare gärna klädde sig i svart. Kanske var det en motvikt till alla de trender och modefärger som kom och gick.
Bild Paul Sakuma
När överflödsförordningarna trädde i kraft i mitten av 1300-talet blev svart en eftertraktad färg inom modet. De som inte fick lov att klä sig i det mest exklusiva tog sin tillflykt till det svarta. Förordningarna sade inget om svarta kläder så det gick bra att beställa lyxartiklar i svart. Inte den där tråkiga gråsvarta färgen som varit vanlig utan en mycket mer djup och förförisk svart färg. Denna färg ansågs sträng och dygdig och tillfredsställde moralisterna i samhället.
Modelejon från renässansen
Italien hade länge legat i framkant och nu spred sig modet till andra europeiska länder.
Strax hade svart blivit praktens färg och inte ödmjukhetens. Vid denna tid, 1400-talet, lärde man sig hur man skulle använda färgens dramatiska möjligheter, ex hur man kunde anspela på symbolik och optisk kraft. Kanske berodde det på att de som färgade textilierna nu hade lärt sig att färga in material som blev djupt svarta och inte gråsvarta. Gråsvart hade tidigare stått för ödmjukhetens färg.
Sorgband, en rest från förr. Ett svart band att fästa på jackan/rocken
Bild Vänersborgs museum
Under 1500-talet blev svart en alltmer vanlig färg inom modet. En klar djupsvart och dyrbar färg bars av kungar, prinsar och adel men även reformatorernas präster bar svart, den mest moraliska av alla färger. Spanjorerna övertog ledningen inom modet i mitten av 1500-talet. Nu var kläderna mörka och sobra. Man klädde sig gärna i svart sammet och mörka sidentyger som blev en perfekt bakgrund till smycken och andra dekorationer i guld och silver.
Politiskt har den svarta färgen haft en stark betydelse inom olika grupper som Black Panther och Svarta September för att ta några. Den spanska frihetssången Los Gallos, från francotiden, översatt till svenska av Jacob Branting till "Den svarta tuppen", har i sin text ett tydligt budskap.
Svarta tupp, när du hörs gala, blir det mörkt, natten är inne.
Men när den röda tuppen gal, då gryr morgonens timme.
Och de möts på en arena näbb mot näbb mitt för varandra.
Sporre av järn har den ena men sitt mod äger den andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar