Dopkonfekt år 1897. Bild: Carlotta, databasen för museisamligar
Traditionen är först känd från högreståndsmiljö men förekommer bland borgare och bönder under 1800-talet fram till 1930-talet.
I djupaste Småland var det ännu inte ovanligt med denna typ av konfekt in på 1950-talet.
Begravningskonfekt. Bild: Maria Magnusson, SSM
Konfekten är som små konstverk. Förutom ett vackert papper för inslagning har konfekten dekorerats med blommor, band och rosetter. Man har också använt symbler som visar vilken typ av tilldragelse som markeras, som små lindebarn, storkar och änglar. Vid begravningar har det varit vanligt med kors, svartvita änglar eller små gravvårdar, symbolerna tro, hopp och kärlek förekom också, eller den dödes initialer.
För att få konfekten att se extra fin ut kunde man dekorera med tyll, krusat silkepapper eller vacka band.
Bild: htmlphp me, Ronny Holm, Mikael Roos
Konfekten serverades, ibland tillsamman med ett glas vin, före begravningen eller när gästerna kom tillbaka från kyrkan, då som dessert efter en måltid.
Det berättas att det var viktigt att inte försmå den påkostade konfekten även om gästerna nyligen ätit och var mätta. Då fanns det risk för att de som tagit dit godsakerna skulle ta illa upp. När fatet skickats runt flera gånger hamnade godsakerna till sist i någon ficka för att tas med hem till barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar