Elisabeth Hasselberg Olsson, minimalistisk färgskala men alltid rätt!

Minnet av ett landskap

Säger man Elisabet Hasselberg-Olsson så är det inte många som vet vem det är men säger man "riksväven" så klarnar det genast.
Vi är många som sett debatter från plenisalen i Stockholm och samtidigt kunnat njuta av
Elisabet Hasselberg-Olssons fantastiska väv "Minnet av ett landskap".  Väven består av 200 olika grå nyanser av lingarn där alla landskap från hela Sverige bidragit med lin. När väven var på planeringsstadiet efterlyste Elisabet Hasselberg-Olssons lingarn från odlare av lin i Sverige. Det kom massor med lin av olika toner och nyanser i kuvert och påsar så när det var dags att väva kunde Elisabet Hasselberg-Olsson välja vilka nyanser hon ville ha med i väven. Många av givarna berättade hur garnet kommit till eller var det hade växt och beretts.
Detta är grunden till att väven kallas  för "riksväven".
 Väven är stor, 54 kvadratmeter och föreställer ett fantasilandskap som skulle kunna finnas var som helst i Sverige.

Regn i gryningen

Elisabeth Hasselberg-Olsson föddes 1932 i Göteborg. Hon har haft åtskilliga utställningar och är representerad på ett flertal museer, hon har dessutom fått ett antal priser.
Hon är autodidakt och använder uteslutande lingarn i förhållandevis enkla vävtekniker. Med hjälp av det naturfärgade linet har hon skapat en egen magisk bildvärld.
I hennes motiv har allt överflödigt skalats bort och endast vissa grundformer kvarstår.
Ljuset spelar har en grundläggande roll vilket gör att vi betraktare upplever en svävande känsla i hennes vävda bilder.
Formerna är diffusa men ändå klara och tycks upplösa sig och försvinna i fjärran. Vad som återstår är en poetisk bild som en vision av det första naturintrycket.

Landskap

När Elisabeth Hasselberg-Olsson berättar om sig själv så säger hon att hon bär på en sorg. När hon var nio ås så dog hennes pappa. Det kom fram att han var skuldsatt efter att ha gått i borgen för en släkting. Huset såldes och hela tillvaron förändrades.

Som ung flyttade hon med maken, som hon träffat i Stockholm, till en bostad i Vaxholm. Bostaden hyrde de av Elsa Gullberg och i den miljön fanns det textilier överallt.Hon blev inspierad och ville väva själv och mamma skickade upp en gammal vävstol.
På den vägen är det.