Jag bara undrar!

Bild: Wikipedia

Förr i tiden, för länge sedan, var begreppet Hemslöjd först och främst knutet till den tillverkning som skedde i hemmen. Kanske eller troligtvis är det därför som vi har ordet Hemslöjd, man slöjdade hemma. Det fanns en stor produktion av varor, från början till husbehov men sedan också till avsalu. Innan industrin kom igång, kring år 1850, skedde den mesta produktionen av varor som behövdes i hemmen. Många hade små gårdar eller ingen gård alls och hantverket, hemslöjden, blev en bisyssla och extra inkomst då alla i hushållet kunde hjälpa till med att slöjda.

Bild: Wikipedia

Vanligtvis sålde slöjdarna själva sina alster men så småningom uppstod  hemslöjdsrörelsen. Dess uppgift var att främja hemslöjdens produktion och distribution. Detta skedde i slutet av 1800-talet. då bildades Föreningen Svensk Hemslöjd, året var 1899. I snabb takt tillkom sedan 56 lokala hemslöjdsföreningar. En av de drivande i detta sammanhang var textilkonstnären Lilly Zickerman. Visserligen hade det bildats slöjdföreningar långt tidigare som genom sin propaganda för slöjden, hade banat väg för Föreningen Svensk Hemslöjd.
1912 bildades Hemslöjdföreningarnas Riksförbund som organiserade ett gemensamt försäljningsförbund och detaljaffärer i Stockholm. Genom riksförbundet skapades dessutom en gemensam jurybedömning, för att hålla slöjdprodukternas kvalitet på hög nivå.

Svartstick 

Bild: www.digitalmuseum.se

Ute i landet var det full aktivitet. Många orter, stora såväl som små, blev kända för sina speciella varor och tekniker som hemslöjdarna tillverkade. Några exempel. I Skåne var det yllebroderiet, i  Dalarna svartsticket medan man i södra Halland hade bingestickning.

Bild: Zornmuseet

Den som gjorde ett inköp i hemslöjdsbutiken fick varan inslagen i gediget oblekt papper med ett band i naturmaterial. Ibland sattes det på en liten klisterlapp som talade om var presenten var köpt.
Hemslöjden.
Det borgade för god kvalitet!

Bild: Fotosidan

http://www.fotosidan.se/blogs/hertsius/forandringar-och-historia-i-bromma.htm?replyto=7269535 

 Det var då!

Åren har gått, hemslöjdsbutiker har öppnats och stängts. Nu finns det inte många kvar.
Hur kunde det bli så?
Täljs det inte längre? Broderas det inte längre? Stickas det inte längre?
Vad händer på vägen med alla slöjdade produkter?
Finns det andra kanaler att "få ut" sina varor till kunderna?
Finns det kanske inget behov att sälja det som skapats av flinka fingrar?

Jodå, Det ingen brist på slöjdare. När man tar en titt de olika bloggar som finns i cyberworld så förstår man att kreativitet och aktivitet finns det fortfarande massor av.

Då återkommer samma fråga.
Hur kommer det sig att så många hemslöjdsbutiker slagit igen? Jag bara undrar!

Ännu en!

Sent i höstas kom den. Den sista och tredje delen av Laila Duráns fantastiska böcker om folkdräkter från Sverige och Norge. Boken är som ett smycke för vilket tv-bord som helst. När olika tv-serier är för många, för långa eller rent av tråkiga är det bara att plocka upp boken och bläddra för att njuta av de vackra bilderna.

Dräkter från Hälsingland, 

Bild: Laila Durán,  Scandinavian Folklore III

När ögat har fastnat för något är genast nyfikenheten framme och man vill veta mer och det får man.
Om dessa hälsingska dräkter får man veta att folklig stickning ofta förknippas med Hälsingland i Sverige och Setesdal i Norge. Redan i slutet av 1700-talet var de så speciella rödbottnade tröjorna vanliga för både män och kvinnor, i dessa trakter, att bära till folkdräkterna.

Ingelstads härad, Skåne

Bild: Laila Durán Scandinavian Folklore III

                                                               

I delar av det konservativa Skåne sydde man om de vuxnas slitna kläder till barnen. Pojken har en hellång kolt med ett förkläde som har broderier i hålsöm och korsstygn. Bröstlappens kortsidor är dekorerade med knypplad spets. 

Hans mössa är en 18-rumma-mössa d.v.s. den består av arton delar, kilar såväl som rutor. Alla sömmar är dolda av smala röda band. Modellen har använts över stora delar av Norden sedan medeltiden.

Flickan har en något kortare kolt och skor i empiremodell eller ballerinamodell som är nutidens ord.

Toarpsdräkten

                                                                     Bild: Laila Durán,  Scandinavian Folklore III

Denna stillsamma bild skulle kunnat vara en målning av Vermeer. Den visar hur kvinnor bar halslin och dok. Ett senmedeltida mode som finns kvar i några få områden i Skandinavien. Dessa ålderdomliga huvudbonader finns fortfarande kvar i flera skånska dräkter, i Vingåkerdräkten och i den norska Hardangerbunaden. Vita tunna linnetyger representerade själslig renhet.
I en medeltida kyrklig skrift förklaras att : "Slöjan var given kvinnan av Gud som ett tecken på hennes underkastelse till mannen."

Lusekoftor från Setesdal, Norge
Bild: Laila Durán, Scandinavian FolkloreIII

De världsberömda norska lusekoftorna har varit i bruk sedan mitten av 1800-talet. Förr i världen spann man garnet hemma på gården, då var det natursvart och naturvit som användes. När det blev möjligt att köpa garn använde man infärgat svart och blekt vitt garn.

Den nedersta delen på tröjan är oftast vit medan nederkanten på ärmen, manschetten är av svart kläde, broderad med ullgarn med en grön kant. Manchetten är dessutom dekorerad med silverknappar.

Visst vill du veta mer om den Skandinaviska halvöns olika folkdräkter och bunader!

 Gå till biblioteket och låna den eller önska boken i present. Den är du värd!

 Bild: Laila Durán, 

Scandinavian Folklore III

Länk till författarens hemsida med info om fler böcker som kommer ut i dagarna.

http://www.duranpublishing.com/

Bokmärken!

Bokmärken! Smaka på ordet. Vilken kvinna i mogen ålder känner inte igen dessa märken som byttes och sorterades. Ofta förvarade i fina cigarrlådor av plåt eller fint lagda i julens tomma chokladkartong. Varje slag av motiv i sin egen lilla hög. Kanske med ett färgat silkepapper emellan. Allt för att spara och skydda tills de plockades fram nästa gång.

Det var en härlig lycka att få ett alldeles nytt ark med bokmärken. Lukta på dem och kunna känna doften av tryckfärg på oslitet papper. Sedan plocka fram mammas sax och försiktigt dela de fina blanka märkena för att sedan sortera in dem i rätt fack.

Under 1700-talet var det vanligt att både vuxna och barn klippte bilder från böcker och klippark.
Ur dessa klippark utvecklades under 1800-talet, bokmärket, den färdigklippta bilden som satt ihop med andra bilder endast med några små fogar.

De tidiga bilderna var ofta fyrkantiga för att senare under andra halvan av 1800-talet.
Motiven varierade och kunde vara allt från sagoserier till bibliska motiv och änglar.
När nya trycktekniker utvecklades präglades och stansades märkena ut och fick därmed en mer profilerad form där vissa hålrum kunde förekomma. Samtidigt blev färgerna ljusare och övergick till pasteller.

 

Under 1900-talet, när den nya tekniken stod i sin linda, kom nya motiv som bilar och flygplan.
I slutet av 1920-talet minskade det stora intresset för bokmärken. Sedan har de överlevt i en tynande tillvaro till en bit in på 1960-talet.

P.S. I södra Halland bytte inte småtjejerna bokmärken utan stycke.

Vi hörs!

Tylösand mot Tylön. Bild: 30 mot 20

 

Hej! 

 

Här på Västkusten har vi idag haft 28.9 grader varmt!

 

Njutbart och härligt. Nästanbadväder" kallar vi det när vi doppar tårna och tänker att "nästa gång ska jag bada".

Nu gör jag en paus i bloggandet då tentor och mycket annat lånar tiden men jag hoppas att vi ses igen.

Om du har ngt önskemål om vad jag ska blogga om när jag kommer igång igen så får du gärna skriva en kommentar.  ´

 

Vi hörs!

Hälsningar Lilian Engstrand i Halmstad

 

 

 



Utveckling!

 

 

 Bild: Husmorsskolan

 

För inte så länge sedan var många hushåll självförsörjande när det gäller anskaffning av nya kläder. Man vävde och sydde allt efter möjlighet och behov. 
Längre fram blev köpetyg vanligt men fortfarande var det hemmasytt som gällde för de flesta. När något gick sönder så lagade man, satte en lapp i plagget eller stoppade strumpan med liknande garn.

 

 





Bild. Pedagog Stockholm

 

 

Åren gick och standarden steg. Kring 1960-talet myntades ett nytt uttryck: "Slit och släng".  Använd dina kläder och saker så länge de håller eller du har lust att ha dem skicka dem sedan vidare till soptunnan och skaffa dig nytt!



Bild: Tidningskungen

Nu är den tiden förbi. Vi sorterar, och lämnar vidare till UFF, Röda Korset och Amnsty. För några år sedan var det samhällets rebeller som handlade second hand. Nu hittar vi alla dit och fyndar som aldrig förr.

 



Bild: www.got2get.se

För den som vill göra lite exklusivare fynd kan det vara spännande att satsa på vintage. Detta engelska ord användes från början i vinsammanhang men numera använder man uttrycket för äldre

möbler, väskor och märkeskläder av god kvalitet. Ibland finns dessa fina fynd i second handbutikerna men minst lika vanligt är det med speciella butiker.

 

Inget är statiskt och allt utvecklas.

Att handla second hand för med sig ett flertal positiva följder. Ur miljösympunkt är det optimalt.

För ekonomin blir det plus och det personliga uttrycket blir stärkt.

Bild:Sls.Scan.se





Stickning, en teknik i utvecklig!



En gång i tiden stickade man för att medlemmarna i självhushållet behövde mjuka elastiska plagg. Då var det stickade ett bra komplement till den övriga garderoben. Hur länge tekniken har funnits vet man inte men man har hittat fragment av stickade textilier i gamla egyptiska gravar. Sedan dess har mycket hänt. Tekniken har utvecklats och användningsområden har växlat dock har nyttostickningen alltid haft sin plats.



Egyptiska sockar 300-500 e.v.t.

Förr, kring  år 1500 till 1600, var stickningen en uppgift för det manliga skrået runt Medelhavet. Numera är det mest kvinnor som sysslar med denna sköna teknik.
Med jämna mellanrum kommer det ut nya böcker med beskrivningar eller som inspiration till egna idéer.



På sjukhuset kunde man sticka eller påta, för att fördriva tiden.

Krig har kommit och krig har gått. Männen har varit ute på slagfältet medan kvinnorna tagit ansvaret hemma. Inte nog med att hus, hem och barn krävde sitt. Dessutom stickade de strumpor till männen som var ute och krigade. Alla som hade minsta kunskap om stickning deltog, både barn och vuxna. De som inte kunde sticka en hel strumpa kanske kunde ta sig an resåren, så fortsatte någon annan med det svåra, hälen.
Under Pommernkriget, under andra halvan av 1700-talet, producerade allmogen mer är 20 000 par strumpor till armén.

Bingestickning. med de stora tröjorna arbetade man ofta två personer

tillsammans med samma plagg.

Bild från Stockholmsutställningen år 1909.



I det karga Halland var stickningen en viktig binäring. Både män och kvinnor tog till stickorna under det mörka halvåret. Under 1800-talet var bingestickningen en vanlig inkomstkälla för de mindre bemedlade.
Så var det en bit in på 1900-talet, inte så länge sedan.
Nu är det andra tider.



Bild: Ur boken Julkulor av Arne och Carlos.

Försvaret begär offert från olika företag innan de gör inköp. Själva köper vi de tröjor vi behöver i stora butiken inne i stan. Den som vill sticka gör det för nöjes skull, som en ny schal eller en julgranskula. Kanske nya vantar eller varför inte pigga upp dörrhandtaget med en färgglad stickning.

Mycket har hänt sedan de första maskorna blev till.
Tekniken utvecklas och förändras hela tiden efter samhällsstruktur och behov. Vi sticka för att det är roligt eller bara för att vi har lust.

Bild: Jezebel

 Annat var det förr.
Då var det vanligt att se an vandrande kvinna som fäst sitt garnnystan i kjollinningen och stickade flitigt medan hon vandrade vägen fram eller vallade korna.
 CA Ehrensvärd har uttryckt en gång att "Skånskan sir då något ut....men Halländskan ser ut som fan" apropå det här med stickning.

Kvinnan till vänster är från Skåne medan den till höger är från Halland.

Teckning av CA Ehrensvärd i brev till Sergel år 1796.

Året var 1967!

Skynda, skynda!


Än är det några dagar kvar på utställningen Vi hade fel där konstnären Carl Johan De Geer visar bilder från en reportageresa han gjorde till Paris 1967.
Här är lite inspiration för dig som har vägarna förbi Waldemarsudde.

Bild: Harvey's Lake Yacht Club

Året var 1967 och modet var som det var. Kjollängden kunde varieras efter personliga önskemål. Allt från mini ,via midi till maxi. Mönstrat eller enfärgat, pastell eller färgstarkt.

Afgahnpäls

Klädvalet hade inte så mycket med klimar eller årstid att göra. En afgahnpäls var lika användbar och inne sommar som vinter.



Design Andres Courreges

 

En av de mera tongivande inom design var vid denna tid Courreges. Han var med och skapade unisexmodet. Det är precis vad det låter, unisex. Samma mode för män som för kvinnor. Det som skiljer iärtillskärningen som är anpassad efter de olika proportionerna mellan mans- och kvinnokroppen, för att plagget skulle sitta bra.

Courregesstövlar.

Han införde också en ny detalj i modet. Tunna stövlar som användes hela året, även under de varma månaderna.

Design Pierre Cardin

Flera designers var vid denna tid inspirerade av rymden och skapade ett "rymdmode". Pierre Cardin var en av dem. Färgglada overalliknande plagg för både kvinnor och män och hjälmliknande huvudbonader/hattar.

 


London 1967

Bermudashorts var ett säkert kort att ha under de korta klänningarna och kjolarna eller varför inte strunta i kjolen och bara ha bermudashorts.

Varför inte sy själv. Simplicitymönster från 1967

Läs mer här: http://www.waldemarsudde.se/Vi_hade_fel.html