Säg det med ett leende!

Bild: Praktikertjänst

Överallt på vår jord har människor strävat efter att göra sig vackra. Vad som är vackert har varierat mellan olika epoker och århundraden men också mellan olika kulturer.
För 4000 år sedan ansågs det vackert i Japan att ha svarta tänder medan andra tycker att filade tänder är ett skönhetsideal.



Bild: Praktikertjänst

Numera är det populärt att bleka tänderna. Det har det varit förut. Då använde man en fil och filade bort det gulnade lagret. Det blev snyggt för stunden men tänderna blev snabbt missfärgade, eftersom de då saknade skydd.

Romerska gudinnan Juno Bild: Store norske leksikon

För att hålla tänderna rena kan man borsta dem med mänskligt urin. Det gjorde romarna.Helst skulle urinen komma från Portugal. Den var bäst då den var både illaluktande och stark!

Vi borstar inte tänderna i urin och vanligtvis filar vi dem inte spetsiga heller men vi smyckar.

Varför inte en liten delfin?



Den ryska dockan, Matryoshka!

Bild: Wikipedia

Denna tjocka goa gumma som plirar med sina vänliga ögon är känd över hela världen. Hon är klädd som en gammal kvinna med förkläde på magen och schalett på huvudet.
När hon delas i två delar uppenbarar sig ännu en docka, inte riktigt likadan, men nästan. Även henne kan man dela och finna en ny och så håller man på. Ibland kan det finnas en fem sex dockor i den stora, alla lite mindre är den förra.

 Bild:  Bin im Garten Nischni Nowgorod  

Den första dockan tillverkades av konstnären Sergej Maljutin och en träsnidare i konstnärskolonin på godset Abramtsevo utanför Moskva.  Året var 1890. Inspirationen till dockan kom från en uppsättning japanska trädockor som föreställde de sju lyckogudarna i japansk mytologi.

Ryska politiker

Den första dockan bestod av åtta dockor där de sex första var flickor, därefter en pojke och längst in en liten baby, svarvad av en enda lite bit trä.
Dekorationen på de olika dockorna brukar bestå av ett tema.
Under många år var det vanligast med flickor/kvinnor, klädda i en sarafan, traditionell rysk dräkt men andra motiv som kändisar och politiker förekommer också.

Familjen Obama

The Beatles. Bild: Memorabilia

 

Bild: Yana Elkassova

År 1900 presenterades dockan på Världsutställningen i Paris, där den fick sitt internationella genombrott och tilldelades en bronsmedalj i kategorin leksaker. Inom några få år tillverkades matrjosjkadockor på ett flertal platser runt om i Ryssland.

Kort eller lång eller kanske mitt emellan!

Bild: Kropp och kläder. R. Broby-Johansen

Den punkterade linjen anger Amerikas produktion mellan åren 1913-1953 Figurerna visar den genomsnittliga kjollängden.

Bild: Kropp och kläder. R. Broby-Johansen

  Det finns en myt som talar om att det finns ett samband mellan den ekonomiska konjungturen och den kjollängd som är modern. Teorin har funnits länge men ven som först lanserade den vet man inte. I boken Kropp och kläder tar författaren R. Broby-Johansen upp ämnet i ett litet kort stycke men för övrigt är det svårt att finna någon litteratur om ämnet. Enligt teorin finns det ett samband mellan konjunktur och kjollängd. När det är högkonjungtur är kjolarna kortare än under lågkonjungtur men om man betraktar bilderna ovan ser man att det bara stämmer till en viss del.
Det finns till och med de som försökt förutspå framtiden genom att se på kjollängderna vid modevisningar.
Nu är det tyvärr inte så, då kunde både Yves Saint Laurent och Dior skapa klänningar med korta kjolar för att få högkonjungtur.
Om det skulle finnas något samband så är det nog snarare så att det är konjunkturen som orsakar kjollängden.

Kommer du till Köpenhamn.......

.....så gör ett besök på Klunkehjemmet!

Foto från salongen  Bild: Klemp og Woldbye, Nationalmuseum

Mitt i centrala Köpenhamn i ett vackert hus, byggt mellan 1850 och 1886, finns Klunkehjemmet.

Herrummet med möbler utskurna i ekträ. från 1890.  Möbelstil mellan renässans och barock. i taket en malmkrona.

Herrummet Bild: Tina Thor Jørgensen, Nationalmuseet

Grosshandlare Rudolph Christensen och hans hustru Elina inredde sin stora lägenhet med hjälp av heminredare i en stil som var högsta mode kring år1890, klunkestilen.

Inredningen visar vad som var populärt vid denna tid, mycket textilier, tofsar och en speciell soffa som kallades "tête à tête". Det var en möbel som gjorde det möjligt att komma fysiskt nära en gäst utan att vara alltför oanständig. Dessutom fanns soffan mitt i rummet så det var enkelt för övriga deltagande att hålla koll.

Notera den assymetriska draperingen.

Bild: Klemp & Woldbye

Bostaden har bevarats i ursprungligt skick då familjen, föräldrar och tre barn, tillbringade cirka halva året i sin sommarbostad. Så småningom gifte sig sonen och lämnade hemmet men döttrarna Gerda och Ellen Christensen bodde kvar i bostaden fram till sin död 1963.

Döttrarnas sovrum som från början var föräldrarnas.

Bild: Tina Thor Jørgensen, Nationalmuseum Kbh

Bostaden har elektricitet, något som på sin tid sågs med misstro. När man i familjen frågade de övriga familjerna i det stora huset om de var intresserade av elektricitet svarade de nej. Då bestämde familjen Christensens överhuvud för att själva låta installera elektricitet. Han lät dra en ledning från huset och ner på gatan, ett antal hundra meter, för att kunna koppla ihop de egna ledningarna med det glesa elnätet i staden.

Badrum, dekorerat med målningar av Juulmann & Søn,1890.

Bild: Tina Thor Jørgensen, Nationalmuseum Kbh

Vattentoalett installerad 1902  

Bild: Tina Thor Jørgensen, Nationalmuseet

Fröknarna Christensen förstod tidigt att de bodde i ett musuem och lät museets personal fotografera bostaden redan 1942. Alla rummen utom två är inredda mellan 1890 och 1914.

Bild: Tina Thor Jørgensen, Nationalmuseum Kbh

Som grupp kan man bli guidad i lägenheten av nationalmuseets guider och får de veta att rullgardinerna är nerrullade för att spara på de hundraåriga textilierna.

De berättar också att det finns endast två lägenheter i världen med denna stil där  det mesta är bevarat. Den andra finns i London.

Länk:
http://natmus.dk/soegeresultat/

Biljett till visning kan köpas på Nationalmuseum varifrån visningen utgår.

Reklam för livet!

Att göra reklam för en vara kan ske på många sätt. Ett exempel är mun mot mun metoden. En nöjd kund talar för sitt inköp och påverkar därmed andra till inköp i samma butik eller inköp av en likadan vara.

Bild: lemerciercaroline.wordpress.com

Det finns fler alternativ, en sandwichman, fortfarande relativt primitivt men fungerar. Eller varför inte dela ut flygblad. Ett litet papper som numera inte heter flygblad utan flyers.

Bild: Stinsens forum

Den handlare som vill vara säker på att få fler kunder till sin butik kan gå ett steg längre och sätta in en annons i den lokala tidningen eller köpa reklamplats på en speciell reklampelare.

Bild: Nacka kommun

Bild: Metroteknik

 

Ibland kan reklam dessutom vara praktisk. Vad sägs om en busskur med reklam för frukostfika och där bildens värmeslinga fungerar och värmer upp busskuren.

På hösten 2010 öppnade HM en ny butik i Amsterdam och gjorde då reklam genom att projicera en 3D
projektion på den historiska byggnaden. Något som publiken sedan kunde berätta vidare om.

För den som tröttnat på reklam kan det vara intressant att det den senaste tiden funnits annonser i dagspressen där det ställs en fråga: Trött på reklam?
Kontentan av annonsens budskap går ut på att om vi inte har reklam kommer vi inte att ha samma utbud av varor och blir därmed befriade från konkurrens, som i Nordkorea.


 

Finns det något mitt emellan?



Pernilla, en kär vän!

Pernilla 2 vilstol Bild: Ikoninredning

Den Skandinaviska stilen. Den ljusa, den lätta den avskalade och funktionella.

En av mästarna för denna stil var Bruno Mathsson, en framgångsrik arkitekt som skapade vackra möbler som blivit klassiker. Flera av de möbler han skapade under 1930- och 1940-talet är fortfarande i produktion.

Bild: Virtanen Antiques

Han formgav ett antal olika vardagsrumsstolar, en av dem var Pernilla, den sköna, funktionella i proportioner som passar de flesta ryggar.

Pernilla 69, klädsel av juteväv och brunt skinn Bild: Norrköpings auktionssverk

Pernilla 69 med organiska linjer, kuddnackstöd och valfria vadderade armstöd placerar brukaren i

en perfekt ergonomisk sittposition. Det är enastående bekväma stolar som blir extra mjuka när de är klädda i mjukt läder.

Pernilla 3 liggstol Bild: Ikoninredning

För att försöka hitta de bekvämaste möbelformerna satte Bruno Mathsson sig i snön för att observera formen som uppstod från hans naturliga sittposition, något som man kan se i framför allt Pernilla 3-stolen.


 

Pernilla 2 med fotpall Bild: architonic.com

 
 
Under andra världskriget var det brist på material av olika slag. Då krävde detextra mycket fantasi för att hitta material till  stolarnas sätes- och ryggnät. Bland annat användes jute och vävt papper.   
 
 

Bild: Antikprat

Stolens ramarna är gjorda av böjträ och sitsen kan varieras i olika material från sadelgjord till lyxigt läder.
En stor fördelar med  Pernillastolen är att stommen som kan kombineras med olika material och ändå behålla sin bekvämlighet tack vare sin oslagbara ergonomi i formgivningen.

Bruno Mathson i sitt hem år 1950 Bild: Wikipedia


Det bekväma sittandet är en "konst", vilket det icke bör vara. Istället bör tillverkningen av sittmöbler ske med sådan "konst" att sittandet i dem icke blir någon "konst".



Bruno Mathsson

Nadezda, kvinna och konstnär förevigad på sedel!

Nadezda Petrović, självporträtt

Nadezda Petrović föddes 1873 i furstendömet Serbien, nämare bestämt i Čačak. När hon var elva år flyttade familjen till Belgrad där Nadezda studerade vid en flickskola tills hon fyllt arton år. Därefter började hon studera konst, först hos kända konstnärer på hemmaplan och senare i München på en privatskola.

På fältet, 1902, Bild Znanje org.

År 1900 var det dags för den första separatutställningen i Belgrad. Mellan åren 1901 och 1912 ställde hon ut i Ljubljana , Paris, Zagreb och Rom.
Därefter öppnade hon en egen studio och undervisade andra. Det varade tyvärr inte länge, då hon år 1914 anmälde sig som volontär i första världskriget vilket medförde att hon dog 1915 av tyfoidfeber.

Porträtt av Ksenija Atanasijević 1912

Bild: Pavle Beljanski Memorial Collection

Nadezda Petrović anses vara den viktigaste serbiska kvinnliga målare för sin tid, inte bara som var kvinna utan också som Serbiens mest kända fauvist. Hennes verk visar att hon är förtjust i varma färger, som rött med inslag av grönt och penseldag som är breda.

Nadezda Petrović avbildad på en 200-dinarsedel

Bild: Narodna Banka, Serbien

För att hamna på ett lands sedlar måste man ha gjort sig känd för något speciellt. För att som kvinna tryckas fast på en sedel måste det inte bara vara speciellt utan också exceptionellt. Så är det med

Nadezda Petrović.

För första gången finns det en kvinna på en serbisk sedel, närmare bestämt på landets 200-dinarsedlar.

Förort till Belgrad 1908, Bild: Pavle Beljanski Memorial Collection

Nadezda Petrović arbetade större delen av sitt liv i Serbien och skapade målningar på samma nivå som den övriga världens konst.

Guslamusikant 1906, Bild: Pavle Beljanski Memorial Collection