Bohusstickning, ett nödhjälpsarbete!

Året var 1939 och det var nöd i Sverige. Hustrur till fiskare och stensättare i Bohuslän fick möjlighet att tjäna lite pengar genom att sticka.  Mönstren skapades av olika textilkonstnärer och garner i utsökta ullkvaliteter. kanske va det en av hemligheterna bakom framgångarna.

från början var det landshövdingskan Emma Jacobsson, som i slutet av 1930-talet organiserade detta nödhjälpsarbete för kvinnorna i de krisdrabbade bohuslänska stenhuggardistrikten.

För att det hela skulle fungera var en av förutsättningarna att man höll stickkurser för att hemindustrin

skulle komma igång.

Kvinnorna fick en inkomst vilket stärkte dem både ekonomiskt och socialt och dessutom fick de en veckas semestervistelse på annan ort. man kan se detta ur ett genusperspektiv efetrsom kviinnor på landsbygden på den tiden inte var vana vid att ha egen och ledig tid.

Bohusstickningen blev populär och med tiden växte verksamheten.
Plaggen blev alltmer exklusiva och köptes bl a av turister som gick direkt från amerikabåten till butiken som sålde dem.
Några kända och pännande namn på olika mönster är: Stora Nejlikan, Kråkspark och Gröna Ängen.
Andra är Grå Dimman, Blå Eskimå, Svanen och  Humlan.

Stora Spetskragen

För att inte tala om Korallen, Stora Spetskragen och Sagopalmen.

Kännetecknande för Bohusstickningen ä det rundstickade ok-delen. Ofta i färger från samma kvadant ut färgcirkeln.

Tiden går fort och nu är det mer än trettio år efter det att verksamheten upphört.

Mönster: Nya azalean

Mönster: Sagopalmen

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2369&artikel=4184440

Röhsska Museet visar Bohusstickning november 2010


http://www.designmuseum.se/tillfuts.htm

http://bloggkartan.se/registrera/8528/halmstad

Viola Gråsten, kraftfull och nyskapande!

Scirocco

Viola Gråsten var en textilkonstnär och mönster­formgivare som stod för nyskapande inom det textila.
Hon var född i Finland och efter att ha studerat till teckningslärarinna, som det hette på den tiden, kom hon till Finska Handarbetets Vänner. Efter att ha arbetat med ryamattor och vunnit flera priser kom hon till Sverige.

Henns mönster var kraftfulla och färgskalan gick gärna i lila, blått och grönt även om hon också gjorde mönster i svart-vitt eller hade den röd-orange färgskalan.

Oomph, 1952

När hon presenterade mönstret Oomph 1952 blev hon känd för den stora publiken.

Festivo

Festivo

Tyget Festivo trycktes på både bomullstyg och sammet.

Piazza skiss från 1958

  

Hassel, tryckt sedan 1958

Scalino Tygtryck 1955

Viola Gråsten ville gärna ha lång lugg i de ryamattor hon skapade detta  för att få en djupare dimension i kompositionen.

Viola Gråsten 1910-1994

Artemisia Gentileschi, barockens och dramatikens konstnär!

Självporträtt

Artemisia Gentileschi är en konstnär som gått till historien trots att hon är kvinna. Det betyder att hon var minst lika bra om inte bättre än sina manliga kollegor.

Artemisia föddes i 1591 i Rom och levde hela sitt liv i Italien till sin död 1653 i Neapel.
Hon utbildades inom måleriet av sin kände far Orazio Gentileschi och det var inte förrän i vuxen ålder som hon lärde sig läsa och skriva.

Judith and her Maidservant (1613-14) Olja på duk, 

Palazzo Pitti, Florens, Italien

Hennes far var en efterföjare till konstnären Caravaggio och det var på så vis hon kom i kontakt med barockens dramatik och uttryck som är typisk för hennes målningar. Vid endast sjutton års ålder stod hon själv modell för sin första version av Susanna i badet.

Artemisia var också elev hos konstnären Agostino Tassi. När hon var nitton år gammal blev hon våldtagen av Tassi. Detta resulterade i en sju månaders lång rättegång. Under rättegången fick hon utstå anklagelser om promiskuitet. Hon utsattes för ingående gynekologiska undersökningar och tortyr där bl. a. tumskruvar användes. Allt för att man skulle försäkra sig om att hon talade sanning. Tassi blev slutligen dömd för våldtäkt och fick ett års fängeslestraff.

Under denna svåra tid målade hon ett av sina mest berömda verk: Judit dödar Holofernes.

Cleopatra

Några år senare flyttade hon tillbaka till Rom där hon arbetade separat från sin make, konstnären. De bodde och arbetade där några år innan de flyttade vidare till Neapel.

Hon gifte sig och flyttade till Florens 1614, där deras dotter Prudentia föddes.

Hon hade ett nära samarbete med stadens konstakademi och firade stora framgångar. Hon kom som första kvinna in i Florens Accademia del disegno med sin mecenat Cosimo II de'Medici som understödjare år 1616.

Artemisia Gentileschi, Maria Magdalena 1616, Olja på duk.

Palazzo Pitti,  Florens, Italien

Under en kort tid var hon verksam vid Karl I:s hov i England men återvände år 1642 till Neapel när inbördeskriget bröt ut.



Artemisia Gentileschi, Judith dödarHolofernes 1611-12Olja på duk.
Museo Nazionale di Capodimonte, Neapel, Italien

I den bloddrypande målningen Judit dödar Holofernes utnyttjar Gentileschi chiaroscuro

 ( betecknar inom måleriet användningen av ljus och skugga i en målning)  för att nå ett dramatiskt uttryck. Den judiska hjältinnan Judit håller sin kropp så långt bort från det sprutande blodet som möjligt, medan hon långsamt och med berått mod skär huvudet av Holofernes. Motivet hade ofta avbildats, ibland som en allegori över tyrannmord.

 Artemisia Gentileschi, Minerva 1640

Olja på duk, 131 x 103 cm, Uffizierna , Florens, Italien

 

  

Artemisia Gentilischi levde mellan 1593-ca 1652

 

Astrid Sampe, mästare och förnyare!

En favorit inom det textila området är Astrid Sampe som var en av Sveriges mest framgångsrika textilindustridesigner. 

Som chef för NK:s textilkammare ( ca 1937-1971) hade hon alla möjligheter att satasa på de designers som hon ansåg vara intressanta och som hon trodde på.

1955 lanserade hon och Textilkammaren vad som kom att kallas Linnelinjen. Det var en tämligen revolutionerande satsning eftersom man reviderade det traditionella linneförrådet. Textilier som bordsdukar, servetter och lakan skapades för att passa den moderna människan.

På 1950-talet var tryckta handdukar något nytt och det blev mycket populärt i Sverige. Särskild Astrid Sampes "Perssons kryddskåp" som var tillägnad keramikern Signe Persson Melin, som i början till 1950-talet gjorde en uppmärksammad serie kryddburkar i keramik med lock av kork.

Astrid Sampes har skapat ett flertal klassiker, en av dem är Thermidor ett av bidragen till kollektionen Signerad textil.
Det användes bland annat på amerikanska ambassaden i Oslo.

När hon år1954 visades den uppmärksammade textilkollektionen Signerad textil deltog hon med sitt eget  bidrag Windy way.
Andra stora namn som deltog på den tiden var Viola Gråsten, Alvar Aalto, Karl Axel Pehrson, Olle Baertling, Stig Lindberg och Sven Markelius bland andra.
Hon gjorde textilier till utställningar i Paris och New York.
Besökarna i Paris lär ha blivit hänförda över den ljusa interiören. Det var modernism med svebsk tolkning och stilen kallades snart Swedish Modern. En enkel, informell och bekväm stil som passade alla.
Två år senare, 1939, upprepades en svenska succén på världsutställningen i New York.

Blåblad av Astrid Sampe(1939). Screentryck på bomull.

Bland hennes många inredningar kan nämnas kvinnofängelset i Hinseberg, svenska ambassaden i Tokyo och en serie mattor till Dag Hammarskjöldbiblioteket i New York. På 70-talet blev den framåtblickande Astrid Sampe först i Sverige med att göra databaserade textilmönster.

Hennes avskalade design beskrivs av Nationalencyklopedin som ”ett koncentrat av Swedish Modern”.

Att räkna upp vår världsberömda textilkonstnärinnas alla meriter och utmärkelser skulle ta ett enormt utrymme i anspråk. Men här är några exempel även om det är hennes verk som talar.

1961 fick hon Förenta Nationernas uppdrag att rita mattor till Dag Hammarskjöldbiblioteket i New York. Samma år erhöll Astrid Sampe Vasaorden.
1963 blev hon medlem av American Institute of Interior Designers, AID.
Under resten av 60-talet hann hon bl a arrangera utbytesutställningen "Living off Trays"mellan Council of Industrial Design och Peter Jones i London samt Svenska Institutet och NK, nyinreda statens representationsbostad på Haga Slott, inreda M/S Saga, M/S Patricia och M/S Hispania samt visa en retrospektiv utställning på Borås museum.
70-talet började Astrid Sampe med att göra de första databaserade textil- mönstren i Sverige, vara textil konsult vid inredningarna av Hotel Reisen, Konserthuset och Trygg-Hansas nya hus, samtliga i Stockholm. Under 70-talet hann Astrid Sampe också med att vara konsult vid inredningen av Borås nya kulturhus, teater och museum och 1980 belönades hon med HM Konungens medalj, 8:e storleken i högblått band. 80-talet inledde hon med att bl a medverka som konsult vid inredningen av talmannens bostad i Riksdagens hus och talmannens representationsbostad samt att bli hedersmedlem i KIF-STOK.

http://www.nordiskamuseet.se/publication.asp?publicationid=2798&customize=yes

Astrid Sampe levde mellan 1909 och 2002. Hon utbildade sig på Konstfack och Royal Collage of Art i London. Sampe verkade som textilkonstnär och konstnärlig ledare. 1989 fick hon professors titel.

Hon var den som införde färg i det tidigare vita linneförrådet.

Hennes motto ska ha varit Ordning är frihet.

Boktips:

 Tidlösa mönster textilkonst från 1950-talet av Gisela Eronn. ISBN 978-91-1-302351-9

Tryckta tyger av Inez Svensson som var assistent till Sampe.

P.S. I boken tidlösa mönster kan man läsa om varför Astrid Sampe hade efternamnet Sampe.

Hennes farfar, Samuel Pettersson startade en textilgrosshandel i Tranbodarna i Stockholm.Eftersom butiken kallades Sam P.  tog han sig namnet Sampe och på den vägen är det...

Karin Larsson, ett stilfenomen!

 Stilfenomenet Karin Bergöö  mötte sin blivande make en vårdag på Parisstationen Gare de Bourron. Det blev kärlek vid första ögonkastet, åtminstone från hans sida och när augustikvällarna nalkades hade han friat och fått ja.
Karin Bergöö blev Karin Larsson.
Karin Larssons hade en gedigen konstnärlig utbildning, först på Slöjdskolan och Konstakademien i Stockholm, sedan i Frankrike. Hon utvecklade sin färg- och formkänsla och var öppen för nya strömningar.

Kanske var det detta som gjorde henne och maken till föregångare inom olika områden.

Lilla Hyttnäs blev en plats där Karin kunde utveckla sitt intresse för textil och inredning.
Hon komponerade okonventionella mönster och kläder och broderade redan på 1890-talet vardagliga motiv, som inte var påtänkt i den tidens överinredda hem.
Snart slog hon in på den modernistiska vägen och odlade en stramt personlig stil, efter att hon beställt en vävstol från Handarbetets Vänner i början av 1900-talet.

Karin Larsson hade förmånen att födas in i en familj med ovanligt modern syn på flickors uppfostran. Det var inte många föräldrar som, likt Karins föräldrar, i slutet av 1800-talet skickade en ung dotter ensam till Paris för fördjupade konststudier.

Det var först när paret Larsson fick Lilla Hyttnäs i gåva som deras inredningsintresse blommade upp på allvar. De inredde med mycket luft och ljusa färger.
 Vid denna tid pågick en förnyels inom alla områden och intellektuella och konstnärer inom olika områden ville göra hemmiljön till en del av dem själva.

Karin formgav även en del av möblerna och ritade sina och barnens kläder. När det behödes en ny hylla till pelargonerna så ritade Karin.

Stilen på Lilla Hyttnäs är lite gustaviansk lätthet och behag, lite rustik allmoge, en japansk touch och lite antika möbler, som ibland respektlöst målades i granna kulörer.

 

Karin Larsson (född Bergöö), född 3 oktober 1859, död 18 februari 1928, konstnär och hustru till Carl Larsson.



Nu i dagarna var det 150 år sedan hon föddes vilket har markerats med ett flertal utställningar.

http://www.carllarsson.se/start.aspx

http://www.boras.se/textilmuseet

Tjejer, testa något nytt, Bloomers!

Det var under 1800-talet som man (läs männen) upptäckte att kvinnorna inte bara fanns utan också kunde tänka.
Vid mitten av 1800-talet hade man kommit fram till att korsetten var ohälsosam. Det var flera som ville ge kvinnan en mer hälsosam och sundare dräkt. Reformrörelsen "kampen mot modet" hade börjat.

Det var exakt år 1851 som denna kamp började.

 Amelia Bloomer var  kvinnan som kämpade för andra kvinnors rättigheter, rösträtt och religionsfrihet var två av dessa punkter. Det var också viktig för henne och många andra att ha friheten att själv välja typ av klädedräkt. 

Ur 2000-talets perspektiv kan det verka konstigt att behöva kämpa för riheten sådan men det behövdes på 1800-talet. 

Amelia Bloomer var aktiv i tidskriften The Lily som skrev och och kämpade för att kvinnan skulle få samma rättigheter som de som var självklara för männen.

 Hon visade en reformdräkt i London, som bestod av jacka, korta kjolar och därunder långa, vida turkiska byxor.

Bloomerdräkten väckte stor sensation och det bildades föreningar för dess bekämpande. Dessa byxor ingick i kvinnornas gymnastikdräkt och var egentligen inget nytt, men trots detta så bildades det föreningar både för och emot Bloomers.

Amalia Bloomer fick efterföljare och 1867 föreslog en läkare att man skulle avskaffa korsetten. Hans förslag var att man skulle hänga upp den oumbärliga krinolinen i hängslen för att man skulle flytta dräktens tyngd från midjan till axlarna.

Berthe Morisot, en fransk impressionist!

Berthe Morisot, föddes 1841 i en framgångsrik och borgerlig familj, i Bourges Frankrike. Som barnbarn till Jean-Honore Fragonard, framgångsrik rokokokonstnär,  föddes hon in i konstnärslivet och dess kretsar.

Hon studerade vid École des Beaux-Arts i Paris och sedan för Camille Corot.

Berthe Morisot - "Vaggan" (1872). Musée d'Orsay, Paris.

 Berthe och systern Edma arbetade nära varandra men när Edma gifte sig och fick barn hade hon inte längre tid att måla som förut.
Berthe Morisot var inpressiononist och tillhörde dess innersta krets. Av de åtta utställingar som impressionisterna visade på De Refuserades Salong, Salon des Refusés, deltog hon i sju.
Målningen Vaggan visades på den första impressionistutställningen 1874.

 Berthe Morisot Hamnen i Lorient (1869).

National Gallery of Art, Washington USA

Hon gifte sig med Eugène Manet 1874 och blev därmed svägerska till Edouard Manet. Han utövade stor påverkan på hennes måleri som gav sig uttryck i ett känsligt impressionistiska formspråk medan hon stärkte honom att arbeta med en "impressionistisk palett" där svart inte användes.
Manet gjorde även flera porträtt av Morisot.
Redan på 1860-talet hade Morisot börjat utveckla ett ljusfyllt rumsupplösande måleri,exempelvis
Hamnen i Lorient (1869).

Berthe Morisot Eugene Manet och hans dotter i Bougival (1881). 

Hennes motiv var familjen, vänner, heminteriörer och den närliggande omgivningen. Hennes målningar karakteriseras av stillhet och tystnad.

Berthe Morisot På soffan troligen 1882

Blyerts och akvarell på papper

Hon målar ofta kvinnliga figurer som antyder en gestaltning av kvinnlighetens psykologiska och sociala rum.

Berthe Morisot  Landskap i Normandie, 1865

Berthe Morisot är representerad på ett flertal museer i olika länder. det har skrivits ett flertal böcker om hennes konstnärsskap och liv.
Målningen Vaggan kom som frimärke i Frankrike år 1995.

 Trots att hon var en kunnig konstnär hade hon länge svårt att få gehör från kunder och kritiker. På en separatutställning 1892 köpte staten en av hennes målningar. I och med detta kände hon sig accepterad.

Självporträtt

Hon avled 1895 i Paris, Frankrike.