Hälsingegårdar ett av UNESCOs världsarv!



Jon-Lars i Långhed hör till de hälsingegårdar som finns med i världsarvsnomineringen.

Hela byn Långhed är med som skyddsområde sedan den tidigare nomineringen.

Bild: Klas-Göran Sannerman

Det är inte för inte som man i Hälsingland kan stoltsera med stora vackra gårdar som numera inräknas till UNESCOs världsarvlista. Dessa pampiga träslott hade så stora ytor att man ofta hade övervåningen stående oanvänd och bara öppnade upp till fest.

Bild: http://byggnadsvardgavleborg.blogspot.se/2012/03/halsingegardarna-mot-vardsarv.html

Här fanns möjlighet att smycka sitt boende som hos herrskapet vars interiörer man sett eller hört talas om i den stora staden.
äggarna målades med schablon eller landskapsmotiv, gärna i  rokokostil. Spisen marmorerades så att den nästan såg ut som marmor från Carara och sängarna bäddades upp med sängkläder dekorerade med finaste broderier.

Bild: Ur boken Lin o Linne, förf. Ewa Kewenter, bild Ralf Turander

Allt detta krävde arbete, arbete och återigen arbete.

När det var dags, strax efter jul, packade man linnevävnader, lingarn, hantverk och djurhudar för att sedan fara ner till Stockholm och sälja sina varor. För den som hade plats kvar i släden kunde man också ta med sig grannens varor. Det gällde att packa noggrant så att så mycket som möjligt fick plats. Strax över fyrahundra kilo var max, sedan orkade inte hästen. Att färden söderut gick på vintern var av praktiska orsaker. Männen kunde undvaras på gården och slädföret brukade vara bra.

Schablontryckta tapeter från Hälsingland Bild: Ralf Turander

Det var viktigt att ha ett pass när man skulle ut på resa annars kunde man bli tagen för stråtrövare. Resan ner till Stockholm tog tre veckor, tre mil om dagen.

Väl nere i Stockholm såldes varorna på Hötorget i öppna stånd. De som hade linnelärft att sälja kontaktade gärna ståndspersoner eller sålde till lärftskramhandlaren.

När allt var sålt var det dags att fara hem. Många av försäljarna var skeptiska till sedlar och kontanter och och ville gärna idka byteshandel. I bagaget stoppade de kaffe, te, tobak siden silver och andra dyrbarheter. På hemvägen fanns risk för att utsättas för stråtrövare så det gällde att stoppa undan det som hade värde. Ett knep var att gömma pengarna för stråtrövare genom att frysa ner dem i vattenhinken som hästarna vattnades med.

Herrstugan var en festlokal på bondgården/museet, här hölls bröllop och gravöl, här dukades julbordet. Museets herrstuga kommer från gården Mickels i Nansta. Till vardags var den ett ouppvärmt förråd, ofta klädkammare. Inredningen är målad av Erik Ersson 1758. Han kallas snickarmålaren och arbetade i en färgrik och elegant stil. Det tredelade taket är fyllt med stiliserade rosor och märkliga fåglar medan väggmålningarna visar berättelsen om den förlorade sonen, ur Lukasevangeliet. Bild: Bonny Sjöblom/Hälsinglands Museum

Arbetet med linet gav tillbaka en arbetsaristokrati som skapade västånd för hela bygden. Ekonomin var god och man hade möjlighet att leva upp till de inredningsideal som kom från Stockholm. Väl hemma kunde man beställa möbler från den lokale snickaren men efter de ideal som fanns i staden. Udda saker köptes med därifrån och dessutom gav handeln möjlighet till ett riktdräktskick.

Än idag står flera av hälsingegårdarna kvar och det är bara till att beundra allt arbete och kärlek som lagts ner på dem. Många av gårdarna står öppna för besökare under sommaren.

Åk gärna dit!

Bild: Länsmuseet i Gävleborg

På väg!



Bild: Marathon .se

8:e mars internationella kvinnodagen!

Mycket har gjorts.....

1864 förlorar mannen sin lagstadgade rätt att slå sin hustru.

1874 får en kvinna rätt att bestämma över sin egen inkomst.

1921 får kvinnor allmän rösträtt och blir valbara till riksdagen.

1927 öppnas de statliga läroverken för kvinnor.

1947 kom den första kvinnan in i riksdagen.

1965 kriminaliseras våldtäkt inom äktenskapet.

1971 ersätter särbeskattningen den tidigare sambeskattningen.

1974 införs föräldraförsäkring.

1999 införs lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster.

Källa: "På tal om kvinnor och män" Lathund om jämställdhet" SCB 2012

.....men det finns en hel del kvar!

 

 



Bild: Maritaengström.blogspot.com

De röda skorna!

Påve Benedictus XVI och Kung Juan Carlos i Augusti 2011
Bild: Exposay.com

Påven har nyligen abdikerat. Detta innebar att han inte fick ta med sig sina favoritskor. De handgjorda röda skinnskorna, tillverkade av Stefanelli, nära Milano.

Vitt, svart och rött hade länge varit symboler för sociala och religiösa koder. Under 1100- och 1200-talen skapades ett nytt system att indela hierarkier i det samhälle som höll på att växa fram. Samtidigt började påven skapa ett enhetligt liturgiskt system för den romerska kyrkan.

Vitt skulle symbolisera renhet och användas vid dop och högtider för att fira Jungfru Maria. (Påven bär vita kläder. )
Grönt blev färgen som kunde bytas ut mot gult och användas då de andra inte passade i den liturgiska färgkoden medan blått saknades.
Svart var färgen för sorg och skulle användas vid begravning och under fastan medan rött skulle symbolisera blod och Kristus.



Påve Pius VII. Målning av Thomas Lawrence 1820.

Påve Leo X Målning av Rafael.1500-tal

Påven är inte vem som helst men det är inte Stefanelli heller. Han skapar skor åt celebriteter som Geoge W Bush och Barak Obama men inte minst Silvio Berlusconi.


 

 



Bord duka dig!





Nobeldukning Bild: DN

 Vem har inte sett Nobelfestligheterna , åtminstone på TV och betraktat de fantastiska dukningarna med de vita damastvävda dukarna och det fantastiska porslinet.

Första gången som en borddukning i Norden nämns är i Eddan, från 900-talet. Hur länge det dukade bordet har täckts med en vit duk är svårt att veta men det finns kyrkomålningar som visar att rika människor haft duk på bordet sedan åtskilliga år.

Nattvarden. Målning av Leonardo da Vinci

En av världens mest berömda målningar, Nattvarden, av Leonardo da Vinci målad under 1400-talets sista år, visar hur alla sitter samlade runt bordet med den vita duken på.

 



Bild: http://shaitan-of-corsica.com/MSY%20Shaitan.htm

Ordet bord betyder egentligen bräda och sägs komma från gamla fartyg. När man gick ombord på ett fartyg satte man foten på brädorna sedan höll man babord eller styrbord.
För väldigt länge sedan hade man en bräda i knät och på den åt man. När servetten kom i bruk var det inte som nu. Då hade man en lång servett som lades i knät för alla som satt på rad vid bordet.



Bild: En av sidorna ur bröderna Limbourgs kalender 1412-1416

September-vinskörd

Under senmedeltiden satt de förnämsta personerna vid ett eget bord. de var gärna lite upphöjda på ett podium och hade en baldakin över sig. En import från Orienten som hade en praktisk funktion. Man slapp att få nedfallande skräp från taket.

Förr i tiden när man hade en eldstad i mitten av rummet dukade man runt den. När eldstaden flyttades till ena hörnet innanför dörren fortsatte man ändå att duka på samma sätt som tidigare. Placeringen var klar. Husbonden satt i högsätet. Hans äldste son satt till vänster om honom. Än idag placerar vi våra gäster runt bordet allt efter vilken rang de har.
Numera sitter kvinnorna ner och äter tillsammans med männen men på medeltiden serverade kvinnorna medan männen åt.

Detalj ur Bayeuxtapeten

Symboliken med färg!

Målning av Eugene Delacroix 1830

Louvre Paris, Frankrike

Vi är vana att uttrycka oss i färg när vi talar om politik. Blått står för det borgerliga och det konservativa medan motsatta sidan symboliseras av den röda färgen, de radikala.

Kokard Bild: Wikipedia

Under 1600-talet bar varje kompani i den franska arnén de färger som deras livréklädda chefer hade. Det var ett märke av tyg eller papper som bars på hatten, s.k. kokard. Med denna kokard kunde man uttycka en åsikt, sympati eller tillhörighet. Dessa kokarder var extra populära i de övre samhällsklasserna strax före franska revolutionen.

 

Strax efter att Bastiljen stormats skapades tricolorkokarden i blått vitt och rött. Den blev populär och utsågs i slutet av 1700-talet till Frankrikes nationalsymbol och dessa tre färger blev därefter Frankrikes nationalfärger.

 

Fram till mitten av 1800-talet stod den blå färgen för revolution då de franska soldaterna bar blå uniform och många av dem bytte sida och stödde revolutionen.Därefter blev den de moderata republikanernas färg för att till sist bli den republikanska högerns.

Sansculotter Bild: Wikipedia



Den röda färgen står idag för dem som har sin åsikt till vänster, socialister och revolutionärer.
I Frankrike använde man sig förr av den röda färgen för att varna vid omedelbar fara. Till sist användes den röda symbolen så ofta att många såg den som en hotsymbol. När människor 1791 hade samlats för att kräva att kungen abdikerade hissades den röda flaggan. Tyvärr öppnade miltären eld och ett femtiotal personer dog. De blev martyrer.
Den röda färgen stod nu för folklig revolution och knöts samman med jakobinernas och sansculotternas röda mössa.

Ärmar, en viktig detalj!



 Dräkt Peplos

Skulptur från grekisk arkaisk tid. 530 f.v.t.

Den klassiska antikens kläder, som i århundraden hade påverkat det europeiska modet, hade varit ärmlösa. Men under 1100-talet började det förekomma ärmar på plaggen i Europa i otaliga former och snitt och det blev populärt med fastsydd ärm på plagget.

Marie Antoinette, Målning av Jean-Etienne Liotard

Under 1400-1500-talen var det populärt med lösärmar. Eftersom adelns dräkt var dyrbar och rikt utstyrd hade man ett antal exklusiva ärmar som man kunde byta och variera med. Ärmarna blev alltmer påkostade och så småningom slitsade man upp tyget för att kunna visa de andra exklusiva tygerna som fanns under.
Till slut försökte man reglera lyxen genom att skapa klädlagar.
Så småningom återgick det mesta till det vanliga och under 1600-talet återfick ärmen sin normala form. 1700-talets ärm på kvinnokläder var halvlång, gärna med spetsrysch vid armbågen.

Broderad klänning år 1800. Bild: Bok Fashion

Omkring år 1800 bar kvinnorna mycket korta ärmar, puffärmar sedan blev ärmen större och större.

Klänning med gigots från 1826

Bild: Bok Fashion

Biedermeiertiden förde med sig stora yppiga ärmar som kallades gigots eller fårbogsärmar och längre fram, kring 1850-60 ändrades ärmen till att bli pagodärmar eller halvpagodärmar.    

Pagodärmar kring år 1860.

Det sägs att modet på ärmar ändrades så ofta att det fanns de som sydde in en bit vid underärmen och efter en tid sprättade upp sömmen igen för att vidga omkretsen.

 

Klänning från 1882. Design: Worth Bild: Bok Fashion

I slutet av 1800-talet återkom fårbogsärmarna efter att ha varit ute i kylan några år. Modellen hade under åren förändrats något och nu var ärmen bred vid axlarna men tätt åtsittande vid handleden. Sedan inträdde 1900-talet med mer naturliga linjer och de starkt överdrivna detaljerna var inte populära.

 Annons ut julkatalog från 1898

Bekänna färg?



Bild: Kurera för friskvård och naturlig hälsa

Vem har inte någon gång känt sig vissen och trött eller bara haft lust till förändring? Då är hårfärgning ett alternativ. Att byta det ljusa mot ett mörkare eller fördjupa hårets nyans en grad. Varuhusens färgkartor erbjuder de flesta varinter antingen allt från att inhandla en paket med en färg till att kunna köpa ett kit med flera nyanser till slingor.
Bara att välja men innan dess kan det vara bra att veta att det i varje produkt finns i genomsnitt 45 olika kemikalier.

Kvinna från Al-Faiyum Egypten

Bild: Milwaukee Art Museum Wisconsin

Det är lätt att tro att denna möjlighet är relativt ny men så är det inte. Färgning och blekning av hår var kända redan under antiken.
De romerska kvinnorna hade sett de germanska och var intresserade av att själva bli blonda. De kände till hur man blandade till mixturer för att kunna färga sitt mörka hår eller till den önskade blonda eller rödblonda ton som de germanska kvinnorna hade.



På medeltiden färgade man håret efter modets växligar. Ibland var det blont för att senare bli svart medan renässanskvinnan föredrog ett blont hår. När det inte hjälpte att tillbringa mycket tid i solen för att bleka håret tog de till peruken.



Drottning Marie Antoinette Bild: Wikipedia

I Frankrike hade man redan på 1500-talet börjat pudra håret,  med ris- och vetemjöl för att se blonda ut. Vid franska revolutionen försvann både adel och peruker och det som återstod var alla recept för att göra mixturer till hårfärgningsmedel.
För den som ville bli blond var det vätesuperoxid, ett medel som används än idag medan de övriga färger som vi använder oss av idag är skapade efter andra världskriget. Numera kan vi färga in håret i nyanser och färger som ser väldigt naturtrogna ut.
Annat var det förr!

Bild: Hållbar konsumtion