Det var den franska revolututionens män som introducerade långbyxorna, det plagg som stod för arbetarklass. Trots det nya modet var det vanligt att de äldre männen behöll sina knäbyxor långt efter revolutionen.
President Abraham Lincoln
Kring 1830 sattes en osynlig gräns för den manliga klädedräkten. Franska revolutionen hade påverkat modet mycket bl.a. genom att introducera ett nytt snitt på både mans- och kvinnokläder. För männen var det långbyxorna som var det speciella med en färgskala som gick i svart, grått brunt och andra mörka toner. Olika modeller av jackor var också mörka i sin färgställning. Om det fanns en gnutta färg på något så var det möjligen slipsen eller västen som kunde lysa upp något men sedan var det stopp.
Författaren Charles Baudelaire har påstått att det nya modet var ett uttryck i en demokratiska anda och stod för jämlikhet.
Det var enkelt att visa sin tillhörighet och identitet samtidigt som det visade det vilken socialgrupp man tillhörde genom snitt, detaljer och kvalitet.
Långbyxan blev så småningom, tillsammans med kavajen och västen, mannens främsta "uniform". Den man som intresserad sig för mode uppfattades som fåfäng och oseriös och det var något som en absolut inte var bra.
Kläder hade istället börjat betraktas som en kvinnlig sysselsättning. Historikern David Kuchta säger att när modet under 1800-talet började anses som kvinnligt bidrog det till att utesluta kvinnor från offentlig makt. Kvinnor utestängdes från de politiska institutionerna när ett likhetstecken sattes mellan å ena sidan den stora försakelsen och å andra sidan mellan kvinnlighet och flärd.
Herrkostymen blev inträdesbiljett till den offentliga sfären, maktsfären.
Den som klär sig "rätt" belönas med tillhörighet, bekräftelse och stärkt självkänsla, en identitet.
När kunde man senast se en kvinna på en hög post vara klädd i blommor och volanger?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar