Dalahästen, ett säkert varumärke!

Bild: Grannas.com

En dalahäst, svenskare än så kan det knappast bli.
Det som en gång i tiden var en restprodukt, gjord av överblivna bitar vid möbeltillverkningen är numera en symbol för det svenska.
Dalahästen har sina rötter i 1600-talet. Från början var den en leksak som såg olika ut beroende på vem som hade gjort den. Man täljde den i ett stycke och sålde den för att få in en slant till hushållskassan.
Att det blev en häst var naturligt, hästen var en vän och arbetskamrat och symbolen för styrka.

Bild: Dalarna.se.

För att sprida hästen till kunderna så tog gårdfarihandlarna med hästarna i sitt sortiment. Orter som under 1800-talet var kända för sina välgjorda hästar var Risa, Bergkarlås och Vattnäs. De flesta dalahästar tillverkas numera i Nusnäs och är en stor industri med en tillverkning av flera hundratusen per år.

Dalahästen slog igenom på världsutställningen i New York 1939. Sedan dess var ingenting sig likt. När det kommer ett celebert besök till Sverige så föräras han eller hon med en häst. Några av de som uppvaktats är Bill Clinton, Elvis Presley och ett antal ledare i högsta Sovjet.

Den vanligaste färgsättningen är när hästen har en klar rödorange färg och grimma och selar är målade i vitt och blått.
Under 1900-talets första halva var engelskt rött eller blymönja en vanlig färg som avsåg att efterliknade den bruna hästen. Blymönjan användes under den första delen av 1900-talet men byttes sedan ut. Numera använder man en vattenbaserad färg.
En annan variant var och vitt/ljusgrått med inslag av blått på benen och i fläckar på kroppen, detta för att efterlikna den apelkastade skimmeln.

Dalahästen har numera ett väletablerat varunamn som står för det typiskt svenska. Kanske är det därför som man kan skoja och utveckla idén till helt andra djur och produkter. Numera kan man finna denna stolta häst både på servetter, babybodies och IKEA-tyger.

Bild: Ellasinspiration