Anna!





Grön Anna, grön färgsättning¨

Bild: https://www.google.se/

Tänk att en servis kan vara populär i mer än etthundra år!
1898 var det år som Göteborgs porslinsfabrik började tillverka Anna. Visst är serien av tallrikar, kannor och koppar modifierats genom åren men på det hela taget så är modellen i nyrokoko, sig lik.
Från allra första början fanns inget namn på servisen men det dröjde inte länge innan den började kallas för Anna.
Precis som med så många andra tallriksmodeller vid denna tid fanns modellen grön men också blått och under en kort tid lila.

 

 Den äldre tallriken i en blågrön ton.

Bild: http://www.lauritz.com/sv/auktion/servisdelar-groena-anna

 



Den färg som såldes bäst var den gröna och efter några år kallades modellen i folkmun Gröna Anna men på senare år har modellen kallats Grön Anna.   

Vissa förändringar har gjorts genom åren. Det tidiga porslinet hade en mer blågrön ton än de senare.

 

 



Både tallriken modell och mönsterdetaljer har varierat genom åren.  

Bild: http://www.antikviteter.net/

 





År 1936 flyttade man tillverkningen av Gröna Anna från Göteborg till Lidköping och år 2002 var det dags att sluta tillverka denna klassiska tallrik.
En sak är säker, det finns massor av Grön Anna för den som vill komplettera sin servis. Börja leta i antikaffärer eller bland annonserna på exempelvis Blocket eller Tradera.

Plåtbrickor och prydnadssaker är några av de produkter som tillverkades

 när Grön Anna var som mest populär.

Bild: https://pryella.wordpress.com/

 

 

Äntligen är den här!

Sticka binge. Börja mönstersticka halländsk binge.
 

För alla stickentusiaster var det idag pressrelease för en ny och spännande bok i Halmstads bästa garnaffär, Nystan och Härvor.
Efter flera, nej många, års önskan om en ny och uppdaterad bok om bingestickning var det idag dags.

Halländska hemslöjdsföreningens ordförande, Harriet Axelsson, har tagit saken i egna händer och skrivit en bok om den sydhalländska traditionen att sticka binge, s.k. bingestickning. Ett ord som kommer av att binda som på halländska betyder sticka.

De garnkvalitéer som fanns när förra Bingeboken skrevs, år 1980, finns inte längre. Därför har Harriet har både omarbetat äldre beskrivningar och anpassat dem till nya garnkvalitéer samtidigt som hon gjort nya beskrivningar för vår tid.
Mönstren är gjorda för mindre arbeten som vantar, mössor, halsdukar och grytlappar.
Harrier har haft hjälp av fotograf Mymmel Blomberg och Ulla Maria Ekblad som har digitaliserat bingediagrammen samt Pia Östlund har designat boken.

 För den som vill köpa boken har den ISBN 978-91-639-1754-7

 

 

 

 





Frivolitet, en frivol teknik!

Lady Lepel Hervey (1723–1780),

Konstnär Johann Zoffany daterad till år 1765.

Bild: http://artuk.org/discover/artworks/

Förr i tiden sade man om den som var lättsinnig eller anständig att hen var frivol. Precis samma betydelse har ordet "frivolitet".
Frivolitet är en garnteknik som var känd i sin, nuvarande form, i England, redan på 1600-talet även om man vet att det funnits en äldre och mera primitiv variant av tekniken redan tidigare. Var tekniken har sitt ursprung är oklart, länder som nämns är Frankrike, Italien och Tyskland men även Arabiska halvön då makramén, en liknande garnteknik, har sitt ursprung där.
Tekniken har varit populär under flera perioder med dess glansperiod var under rokokon, 1700-tal.
Det var inte ovanligt att  besuttna kvinnor porträtterades med ett frivolitetarbete i händerna.
Tekniken sägs vara enkel och okomplicerad och passade därför i andras sällskap då man samtidigt kunde konversera om ett och annat.

Bild: Pinterest



Så småningom dalade intresset för frivolitet och det skulle dröja ända till mitten av 1800-talet innan tekniken kom i ropet igen. Nu blev det populärt att slå spetsar till näsdukar  underkläder, lampskärmar eller andra små detaljer. Intresset för tekniken höll några år innan den föll i glömska igen för att åter bli populär på 1920-talet. Nu hade storleken på skyttlarna minskat och garnkvalitéerna blivit bättre.

Både män och kvinnor sysslade med tekniken som hade blivit et terapiarbete för både män och kvinnor på sanatorierna.

Frivolitet och skyttel.

Bild: Wikipedia

Redskapet för att slå frivolitet är enkelt. En liten skyttel och garn är allt som behövs. En virknål och en grov nål är också bra att ha för att kunna dra upp jämna picoter, små öglor och fästa trådar. 

Det vara bra att använda mer än en skyttel med olika grovlek eller färg på garnet för att få mer mönstervariation eller införskaffa sig en mönsterbok.

Välsorterade sybehörsbutiker säljer skyttlar för den som är intresserad. 

 

 

Bild: http://tipsaroundthehome.blogspot.se/











Solfjäderns språk!

”Damen med slöjan”, klädd à la Bolognaise,

som kvinnorna i italienska Bologna.

Målad av maken Alexander Roslin 1768.



En varm solig, svettig dag är vi kanske  många som skulle vilja ha en solfjäder att svalka oss med. Det är inte lätt att veta varifrån solfjädern har sitt ursprung men det är ganska logiskt att den uppkommit på flera varma och fuktiga platser ungefär samtidigt.

Solfjädern kan ha fler funktioner är att svalka när det är varmt. Man kan vifta bort flugor eller andra små flygfän.

Man vet att grekerna använde solfjäder,ofta tillverkade av påfågelsfjädrar, kring år femhundra.

Diakoner i den äldre kristna kyrkan använde solfjädrar för att vifta bort flugor från vinet, vid nattvarden. 

Kanske var den första solfjädern ett stort blad, som sedan utvecklades till en skärm. Sedan anpassades och dekorerades solfjädern allt efter mode och efterfrågan.

Solfjäder, 1800-tal

Bild: Pinterest



Man vet att solfjädern förekom vid slutet av medeltiden, i Italien och Spanien, även om det var en annan modell än den vi känner till.
Under 1500-talet kom den till Frankrike och sedan spred den vidare ut i Europa, gärna i form av en vippa an strutsfjädrar.
Den veckade solfjädern lär ha sitt ursprung i Japan och sedan vidare till Kina och Europa.

Solfjäder år 1760. Troligen Paris.

Bild: Pinterest







Under 1600-talet blev den allt vanligare och under 1700-talet nådde den sin kulmen då den var välbehövlig i de stora varma balsalarna.
Vid denna tid fanns det solfjädrar för både män och kvinnor.
Bruket var i allmänhet enbart för de högre klasserna, utom i Spanien där också enklare kvinnor bar på solfjädrar.



Solfjäder med band att fästa runt handleden.

Inköpt år 1877 inför bröllop

Bild: Pinterest



Solfjädern har ett "språk".

Genom att hålla eller röra solfjädern på ett speciellt sätt kan man visa olika tecken, som ett kroppsspråk. En kvinna som hanterade solfjädern fel kunde bli utskrattad trots att hon hade elegans i sitt övriga uppförande.
För den som var osäker förekom det kurser där kvinnor kunde lära sig att hantera solfjädern. Ett praktiskt sätt för unga kvinnor och män att kommunicera med varandra.



Solfjäder, sent 1800-talArt Nouveau

Ett axplock av det "språk"  man, med hjälp av solfjädern, hade under 1700-talet.

• Att lätt röra vid höger öga med stängd solfjäder: När kan vi träffas?
• Att peka med stängd solfjäder mot sig själv: Jag vill alltid vara med dig.
• Att gömma ögonen bakom sin solfjäder: Jag älskar dig.
• Att dölja vänster öra med solfjädern: Avslöja inte vår hemlighet.
• Att hålla solfjädern över sitt hjärta: Jag är din för evigt.
• Att lyfta solfjädern mot höger axel: Jag hatar dig.

Under 1800-talet hade "språket" förändrats något.
Här några exempel:

• Att placera sin hand över hjärtat, och hålla solfjädern öppen framför ögonen: Jag älskar dig.
• Att lätt hålla en stängd solfjäder med vänster hand över hjärtat: Är du mig trogen?
• Att flera gånger peka mot pannan med stängd solfjäder: Är du galen?
• Att placera den öppna solfjädern mot höger kind: Ja.
• Att placera den öppna solfjädern mot vänster kind: Nej.
• Att elegant hålla ut den öppna solfjädern mot samtalspartnern: Välkommen.

År 1907

Bild: Flickr

Kuriosa: Kung Ludvig XVI gav sin hustru Marie Antoinette en diamantklädd solfjäder som bröllopsgåva.

Nygamla ord!

Bild: wikipedia

Jabot är ett franskt ord som betyder fågelkräva. Ordet användes under 1700-talet om mansskjortans rysch. Så småningom kom  ordet också att innefatta kvinnobesättningen på kvinnoblusens sprund.



Ficka, ett ord som vi alla använder  idag. Ordet tillkom under 1500-talet då bruket av påsar, pungar och andra förvaringsobjekt avtog.

 

 

 



Incroyjable kommer från franskan, kring år 1790,  och betyder otrolig sprätt. En sådan sprätt har byxor upp till bröstet, rock med jättestora slag och mycket hög krage, flera stora halsdukar, rufsigt hår och en stor napoleonhatt.

Bild: http://www.swingoutfits.com/catalog/

 

Knickerbockers är vida pösiga byxor som holländarna sedan gammalt har använt.

Bild:http://www.huffingtonpost.com/2013/03/04/



Nagellack ett bekant ord som fortfarande används. 
Egyptierna färgade naglarna på händer och tår med henna, så som indianerna gör än idag.
1925 kom de rödfärgade naglarna till Europa från USA.

Hennnin, en huvudbonad för sin tid!

Målning från omkring år 1450

 

För den kvinna som tillhörde adeln under 1400-talet var det ett måste att bära en hennin, en huvudbonad med olika strutformer och vidhängande slöja. Den lanserades i  slutet av 1300-talet vid det burgundiska hovet av Isabella av Bayern. Inspirationen till dessa huvudbonader kommer förmodligen från orienten, något som korsfararna sett där.
Henninen bestod av en hög strut, nittio till etthundratjugo centimeter, av papper eller stärkt linne som kläddes över med  siden eller andra dyrbara tyger.
Längs henninens baksida hängde ofta en lång genomskinlig slöja  som räckte till marken.
Slöjan fick gärna fick falla över ansiktet.

Bild: http://blog.raucousroyals.com/2009



Det hår som syntes när henninen var placerad på huvudet, rakades av, sånär som på en  liten triangel i pannan. Det övriga håret var instoppat i henninen även om det finns bilder på kvinnor som hade håret hängande över axlarna.
Hennin bars främst i Burgund och Frankrike men även i andra länder som Skandinavien, Polen och Ungern.
Ingen annan huvudbonad har behärskat modet så tydligt under ett helt århundrade.
Fortfarande kan man se denna typ av huvudbonad i Algeriet och Tunisien samt i Libanon.

Bild:http://wifflegif.com/tags/9268-princess-and-the-frog-gifs

 
Den som försjunkit i sagoböcker känner säkert igen den strutformade henninen med slöja som har  blivit en  stereotyp huvudbonad för sagoprinsessor.

Min vision!



Prislista för olika arbeten med herrbyxor

Bild: http://www.syateljehaga.se/priser/

 



Tänk om det fanns syateljéer/verkstäder dit man kan gå och få diverse hjälp eller vägledning  med att själv laga jeansen, sy in den ärvda älsklingsklänningen eller slipa farmors gamla köksbord.

Minst en verkstad i varje kommun skulle det finns och dessutom en fast anställd personal som kunde hjälpa till eller visa hur man själv fixar sina saker, allt för att inte fortsätta bygga på sopberget.
För denna tjänst skulle var och en som använde den, betala en liten avgift.
Förutom nöjet av att ha förlängt livet på jeansen eller fräscha upp bordet så sparar vi dessutom pengar! Vi slipper köpa nytt, något som de flest är intresserade  av.

Det är dags att tänka om. Vi måste inte köpa nytt, köpa nytt. Även det nya blir gammalt och det moderna blir så småningom omodernt.
Idén med en  ateljé/verkstad kan låta kostsam men är absolut en vinst-miljövinst!

Prislista för olika arbeten med jeans

Bild: http://www.syateljehaga.se/priser/

 

Vilken är din vision?