måndag 25 juli 2016

Indigo!

 
Indigofera tinctoria
Indigofera tinctor

Indigofera tinctor är det latinska namnet på busken som ger oss det dyrbara blå ljusäkta färgämnet indigo. Busken tillhör familjen ärtväxter och växer i Kina, Indonesien och i delar av Sydamerika. 


How Are Indigo Shibori Textiles Made / flakes of sun dried indigo are ready to be powdered - Decorator's Notebook:
Indigo
Bild: Operators Notebook
 
Redan under antiken importerades indigo till Europa.
I Egypten har man funnit delar av klädedräkter som färgats med indigo, Även romarna använde indigo till sina textilier.
När kineserna blandade till sin tusch lade de i lite indigo för att tuschet skulle bli mer beständigt och inte blekna. Även perser och indier upptäckte indigons goda egenskap, ljushärdighet, och använde pigmentet till sina manuskript.
Mayaindianerna använde färgen vid dekoration av keramik och till sina frescomålningar.
 
 
Interör från The Globe
Bild: https://yankeeinyorkshire.wordpress.com/
 
Visst var indigo exklusivt och dyrbart men i jämförelse med andra blå pigment som lapis lazuli och kobolt, var indigo mer prisvänligt.
Därför använde konstnärer som Rembrandt och Frans Hals indigo i sina målningar.
I Storbritannien har man i katedralerna i Exter och Salisbury, funnit målningar utförda men naturlig indigo.
När man 1997 restaurerade Shakespeares The Globe, använde man naturlig indigo för att måla teaterns himmel.
 

 
Garnfärgning med indigo
Bild: http://artssake.tumblir.com
 
Färgämnet som, är blått med en svag dragning åt violett, kom som pulver eller hela bitar och kallades för "indisk sten". Det tog lång tid innan man i Europa förstod att färgämnet kom från en buske.
Växten odlades för att framställa textilfärg men ett annat användningsområde har varit jordförbättring och hårfärger i bruna och svarta nyanser.
 
 Indigo dye stored in pots

Kärl med indigo till jäsning.
Bild: https://freebirdtravelblog.com/
 
För att kunna utvinna indigo behövde man genomföra en jäsningsprocess med plantan. Man placerade växten i en balja med vatten och kunde sedan se om det bildades skum på ytan. det visade att jäsningsprocessen var igång. Sedan placerade man växten i en annan balja och piskade på den i flera timmar tills vätskan som indigoväxten låg i, blev brungul.   
Så småningom sjönk det ner blå färgflagor till botten i baljan. När all färg hade sjunkit ner tappade man ut vätskan och kvar var färgpigmenten. De samlades ihop och pressades samman till kakor och fick ligga och torka två tre månader.
År 1878 kunde en tysk kemist framställa syntetisk indigo av hög kvalitet vilket medförde att priset på indigo sjönk och efterfrågan av naturlig indigo avklingade.
 

Bildresultat för jeans
Indigofärgat jeanstyg
Bild: https://pixabay.com/sv/

En bra bit in på 1900-talet var det vanligt att man vid sista sköljvattnet stötte en lite tygpåse med syntetisk indigo, s.k. blåelse, mot kanten av tvättgrytan så att den blå färgen blåtonade sköljvattnet. Detta för att vittvätten skulle se vitare och därmed fräschare ut.

Bild: https://www.google.se/

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar