fredag 20 maj 2016

Vart tog den vägen?!?


 Bild: http://www.klaven.se/

Ja, vart tog den vägen, färganalysen?
För några år sedan var det inte ovanligt att en kund i klädaffären plockade upp ett litet fodral som innehöll ett antal olika små tygbitar.
Jättebra tyckte många av de som varit på färganalys och skaffat sig ett s.k. färgpass. Där fanns de färger och nyanser som var framtagna till den speciella person och som passade dess hudtyp,  ögon- och hårfärg.



Bild: www.duden.de    


Det är lätt att tro att färganalysen var en nyhet när den blev populär på 1980-talet men grunden till färganalysen är snart hundra år.
Johannes Itten hette konstnären och läraren som undervisade vid Bauhausskolan. När hans elever arbetade med olika övningar upptäckte han att deras färgval passade ihop med deras personliga hår- hud - och ögonfärg.
Han delade in färggrupperna i fyra olika sektioner och gav dem namn efter årstiderna och dess färgskala.
Från början användes färganalysen inom filmvärlden för att framhäva skådespelarnas karaktärer och utseende.




Bild: http://sidselbrydesmode.blogspot.se/

Färganalysen kan i korta drag beskrivas som den person som har varma klara färger är en vår medan den som har samma färgskala men lite mer dämpade färger är en höst. Varma färger har en gul underton i huden.
Kalla och klara färger har den som är en vinter medan samma färgskala men lite mer dämpad tillhör sommaren. Kalla färger har en blå underton i huden.
Ta en titt på insidan av underarmen där brukar det vara lätt att se om huden har en varm eller kall ton.
(Givetvis är det mycket mer än huden som analyseras.)





Hur viktigt är de då att ha "rätt" färg på kläderna? Vad gör den som måste bära speciella arbetskläder men inte trivs i färgen?
För en del är det ointressant medan andra gärna vill påverka färgvalen och lägga tid och omsorg på färgen i sina klädval.
En sak är säker, med "rätt" nyanser på kläder och make upp kan man dölja eller framhäva den image man önskar. Dessutom kan man undvika felköp...om analysen stämmer!



Bild:http://barnplaggsguiden.spotlife.se/tag/ahlens/
De flesta av oss har en naturlig känsla för vilka färger vi passar i. Man har gjort undersökningar på små barn som valt kläder utifrån färg. Det visade sig att de flesta av barnen valde den färg som passade till de färger de hade på hud, hår och ögon.
Med denna vetskap borde vi tillåta oss att bära de färger som vi intuitivt känner för. Vi borde trotsa de färger som modeskaparna presenterar för säsongen och bara göra egna val.
Resultatet borde bli bra för både plånbok och miljö.
Det gäller bara att våga!





Bild: http://andthatswhyyouresingle.com/


måndag 9 maj 2016

Man ska vara rädd om fötter!

Etsning av Gustave Dore
Bild Wikipedia


När Askungen hörde att klockan slog tolv lämnade hon balen. I trapporna ner från slottet tappade hon i brådskan sin ena glassko.
Prinsen skickade iväg sin kammarherre för att finna den vackra mön som tappat skon. Han letade överallt men kunde inte finna henne.
Askungens högfärdiga styvsystrar försökte och kämpade för att få ner foten i skon men ingen av dem lyckades. Till sist fick Askungen prova skon och den passade!

 
Bild: http://www.mx.dk/nyheder/global/
 

Motivet för denna saga återfinns i Grekland så tidigt som under det första århundradet av vår tideräkning sedan har den berättats av många folk allt från kineser till fransmän.
Det var under sextonhundratalet som Charles Perrault förvandlade skon till en glassko.
Med denna historia som vandrat genom flera världsdelar i snart tvåtusen år, förstår vi hur högt kvinnors små fötter har värderats.


Bild: Geschichte des Kostüms (1905)


Trots att våra fötter är som de är så har människor i alla tider försökt att förända fotens form beroende på det rådande modet.
Under 1400-talet var det karaktäristiskt för det burgundiska modet att bära slanka och spetsiga former i allt, kläder huvudbonader och skor. Skornas tåhättor var långa. Ibland upp till tre gånger så långa som foten, med en uppåtböjd spets. För att spetsen inte skulle falla ner hade man en tråd från skospetsen till vristen.
Det fanns olika regler för vilken längd som var tillåten för de olika samhällsklasserna.
Furstar och prinsar fick ha tåhättor som var två och en halv gånger fotlängden medan adeln fick ha två gånger fotlängden.  Riddaren fick nöja sig med en och en halv gång fotlängden. Rika ännu kortare, en gång fotlängden och vanligt folk en halv gång fotlängden.
Talesättet "att leva på stor fot" * kommer från denna tid och beskrivs som ett kostsamt levnadssätt och hög standard i hushållning.

 


Bild:http://skindeepblogg.se/2015/august/
Skomode vintern 2015-2016


Det senaste skomodet är inte anpassat för  våra fötter. Det blir fötterna som får anpassas!


 
Bild: http://providenciasittner.weebly.com/blog/category/hallux-valgus



* Den stora modeboken, Kybalova sid 128.