söndag 14 februari 2016

Lotusfötter!

Lotusfötter/Liljefötter.
En kinesisk kvinna visar en av sina deformerade fötter.  
Bild NE

“Ska man bli fin får man lida pin” finns det ett gammalt talesätt som säger. Tyvärr ligger det nog mer sanning bakom detta uttryck än vad man först tror. Att nå den perfekta skönheten som tidens mode föreskriver har väl sällan inte helt varit utan plågor.

Alla kulturer har sina egna skönhetsideal som ska uppnås för att individen ska få en respekterad plats i samhället. Till detta hör såväl omskärelse som andra former av stympning. Medan det i väst var populärt med getingmidja eller silikonbröst var det, i Kina, ett måste att ha små fötter, så kallade “lotusfötter” eller "liljefötter". Det innebar att unga flickors fötter deformerades, framför allt i de högre samhällsklasserna, för att hon skulle kunna "bli" en gift kvinna. Dessutom höjde lotusfötterna priset vid "brudköp".
En flicka/kvinna med bundna fötter var beroende av käpp för att kunna ta sig fram, hennes gång blev ostadig och hon hade svårt att ta sig fram.
 
 
Att binda och deformera en flickas fötter var en lång process.
Fotbindning Bild: Wikipedia


 Det finns flera legender om hur de bundna små flickfötterna uppkom. Den vanligaste handlar om en konkubin från Sungdynastin (960-1280) som hade ett litet nätt utseende och tassade fram med små lätta steg, så lätta att det såg ut som om hon svävade på gyllene liljor. Hon levde upp till den tidens ideal och andra kvinnor såg på henne med avundsvärda blickar. De kvinnor som inte behövde arbeta (=gå) ville ha lika små fina fötter och därför började de linda dem.
Under 1300-talets mitt, då Mingdynastin tog över, spred sig traditionen med “lotusfötter” även till de mer välbärgade familjerna.

 
Röntgenbild av bundna fötter
Bild. Wikipedia


Trenden att linda friska barnfötter till lotusfötter spred sig snabbt från norra Kina och vidare söderut genom landet. I början var det bara hovdansare som band sina fötter, men med tiden spred det sig sedan till övriga hovet. När mongolerna tog över Kina under slutet av 1200-talet påbjöd de fotbindning, detta främst på grund av att kvinnorna blev svagare och därmed mer fogliga och kunde inte ta över tronen. En högreståndskvinna utan bundna fötter ansågs pinsam och tillhöra en lägre samhällsklass, därmed blev hon mindre attraktiv.


Kvinna med lotusfötter
Bild:theguardian.com


 Man började linda flickans fötter vid fem, sex, sju års ålder. Ju tidigare, desto bättre eftersom hennes skelett fortfarande växte och var formbart.
Det sägs att man först lät blöta flickans fötter i varmt djurblod blandat med örter. Detta för att allt dött kött skulle ramla bort. Sedan klipptes tånaglarna extremt korta för att de inte skulle växa in i foten. Efter behandlingen fick flickan en fotmassage och därefter man bröt de fyra mindre tårna på varje fot. Man lindade fötterna i siden- eller bomullsbandage som först hade legat i samma lösning som flickan haft sina fötter i. Bandagen virades runt de minsta tårna och drogs bakåt mot hälen. Bandagen byttes varannan dag och processen fortsatte i två år.
Då hade fötterna blivit ungefär 10 centimeter vilket var den ultimata storleken.
Jämförelse av frisk fot och lotusfot 
Bild: morbidoutlook.com
 
 

Hela processen var lång och smärtsam och en stor hälsorisk för flickorna som ofta drabbades av infektioner eller att tånaglar växte fel. Ville det sig riktigt illa kunde det sluta med att huden och köttet ruttnade bort och att en tå trillade av vilket kunde leda till döden eller att hela fotbindningsprocessen medförde att foten praktiskt taget dog.
Efter 8–10 år, när det inte längre var något mellanrum mellan hälarna och de invikta tårna, fick flickan byta bandagen mot skor. Dessa var ofta smyckade med broderier, guld och ädelstenar.

Bild: webb.folkbildning.net

Under mitten av 1600-talet tog Qingdynastin över makten. Manchuerna, som ledde Kina, tyckte inte om att man band flickornas fötter och började beskatta dem som utövade traditionen. Trots detta fortsatte traditionen fram till 1911-1012 då det blev officiellt förbjudet av änkekejsarinnan Cixi (1835-1908) som var en förgrundsgestalt för kvinnofrigörelsen i Kina. Traditionen fortsatte ändå och först 1940 förbjöds  den helt,då tog Mao Zedong åt sig äran.
 
Bild: reneeriley.wordpress.com
chinese-foot-binding-the-wuzhen-foot-binding-museum/

fredag 5 februari 2016

Köpa nytt!?


 
Bild: Casual Friday

Visst har vi det bra. Inte alla men många av oss.
Vi kan köpa nytt när vi har lust och när det är fullt i garderoben kan vi rensa och kasta bort eller lämna till återvinning, om vi har lust.



Bild: Deers.se

På Textilmuseet i Borås visas just nu en utställning som heter Stilmedveten som belyser den karusell som många av oss är inne i. Klädkonsumtion. Köp-släng.
 Enligt fakta från utställningen har svenskarnas textilkonsumtion ökat med 40 procent de senaste tio åren. De senaste trettio åren har konsumtionen av textilier nästan fördubblats!Varje år köper vi i Sverige 12,5 kilo kläder per person. Det är mer än ett kilo i månaden!
 
 
Bild: Miljonnytta.se
 
Bomullsbusken växer i länder där rent vatten ofta är en bristvara där buskarna blir kraftigt besprutade med olika typer av gift som kan vara kvar i fibrerna när vi köper ett plagget.
Inte nog med det. Tillverkningen av en enda T-shirt kan kräva ett kilo (!) kemikalier och 6000 tusen liter vatten, Ja, du läser rätt, sex tusen liter!
  
Bild: kste.da

De flesta som syr våra kläder arbetar under svåra förhållanden där en arbetsvecka inte är som här, 40 timmar, utan mycket mer. Dessutom är lönen ofta så låg att även om de arbetar sju dagar i veckan så kan de knappast leva på sin lön.

För att komma tillrätta med dagens snabba klädkonsumtion kan vi, du och jag, börja med att ta ett litet steg i rätt riktning. Släng inte, återvinn. Lämna in det du har tröttnat på till någon av alla de organisationer som tar emot det du ratat.

Bild: Foothillsvac.com

Nästa steg, för du kan göra mer, tänk efter om du BEHÖVER det du vill ha. Om inte, köp inte. Tänk på att nytt blir också gammalt!
Om du ändå är på köphumör, köp second hand. Då har du både tänkt på miljön och troligtvis gjort något för att hjälpa de som inte har det så bra som du. Organisationerna som säljer second hand har ofta en plan för hur de kan hjälpa utsatta människor i och utanför Sverige.
Om du ändå vill köpa nytt, undvik det allra billigaste. För då har förmodligen textilarbetaren haft dålig arbetsmiljö och dålig lön.
Dessutom, undvik köpa kläder i dåliga kvalitéer. Det gagnar ingen. Kläderna håller inte och slitaget på miljön, från plantan via tillverkning, vattenåtgång, sömnad och transport, blir oerhört stort.
Varför inte sy om det du redan har. Fixa, förkorta, förläng och applicera. Skapa nytt.
Eller, varför inte byta kläder med någon som också vill byta.
Den 16:e april arrangerar Naturskyddsföreningen den stora klädbytardagen. Förra året bytte 44 000 plagg ägare.
Gå in på deras sida och kolla om föreningen på din ort är aktiv denna dag.

 Naturskyddsföreningens sida:
http://www.naturskyddsforeningen.se/


Textilmuseet sida:
http://textilmuseet.se/



 Bild: Giftfria kläder.se