söndag 13 april 2014

Nylonstrumpan ett måste!


Bild:onedreammycloset


Under andra världskriget hade de flesta fullt upp med att överleva. De som hade hemstickade strumpor var glada över att strumporna värmde. De andra var utan.
Det var inte förrän efter andra världskriget som nylonstrumporna blev tillgängliga för det stora flertalet igen. Under kriget hade det bara varit möjligt att komma över dessa "delikatesser" genom byteshandel eller på den svatra marknaden.
 

Bild:Philosophy of Science Portal 


När det gick en maska på strumpan var det mer eller mindre en katastrof. Strumporna hade varit dyra i inköp och kunde inte kastas bort. Det gällde att fixa till maskan så att strumpan blev "gångbar" igen. Ett sätt var att lämna in strumpan hos något proffs, till stoppning.


Stoppsvamp Bild: husmorsskolan.blogspot.com
 

Ett annat var att fixa själv. Min mamma har berättat att hon som hade mellanblont långt hår hade det perfekta håret för att fixa maskan i strumpan. När lördag eftermiddag kom och dagens arbete var avslutat sågs vänninnorna hemma hos henne i det lilla rummet med kokplatta. Väninnorna plockade fram stoppsvampen, spände försiktigt upp strumpan (med maskan som eventuellt tidigare hade varit spärrad med en liten tvålbit) och drog sedan ett långt hårstrå från mammas kalufs. Sedan hjälptes de åt att plocka upp maskorna på strumporna med ett litet verktyg påminnande om en virknål med en liten spärr på.


Målade sömmar eller målade strumpor
Bild:The Very Thought of You
 
 

För den som inte hade några strumpor fanns bara ett alternativ kvar, fixa "strumpor" på annat sätt. Detta innebar att rita en snygg fin söm på baksidan av benet med en lagom mjuk penna. Denna lilla finess var svår att göra själv och då var det bra att kunna be väninnorna om hjälp. Ett annat alternativ var att gå till en skönhetssalong som specialiserat sig på denna service. För den som ville vara fin på jobbet kunde det vara ett bra alternativ att gå till salongen tidigt på morgonen för att fixa "strumporna" d.v.s. linjen på benet.
Ett annat alternativ var att måls benen i strumpfärg för att det skulle se ut som om damen hade strumpor på sig.
På 1950-talet började man tillverka strumpor utan söm. Det var bra tyckte många då sömmen av många hade ansetts som erotisk och utmanande. Linjen påverkade synintrycket så att benen såg längre ut.


2 kommentarer:

  1. Jeg har hørt før at man tegnet strek på leggene/lårene, men jeg visste ikke at man brukte hår for å reparere strømper. Interessant!
    Jeg så en dokumentar om "planned obsoletion" (lyspærer er for øvrig det første produktet som fikk planlagt kort levetid). De første nylonstrømpene var så sterke at man kunne taue biler med dem, men ingeniørene/kjemikerne ble sent rett tilbake til laboratoriet for å lage strømper som kunne bli ødelagt. Med suksess - i dag varer de tynneste jo knapt til en dags bruk. Triste greier på så mange nivåer.

    SvaraRadera
  2. Spännande att strumporna var så starka. Vad gäller dagens strumpor så kan man kanske tillskriva dem rakt motsatta egenskaper vad gäller hållfasthet. När de går sönder så slänger vi dem och tar fram ett par nya, som om det var en självklarhet. Jag känner en ung tjej som har en egen lösning på det här med söndriga strumpbyxor. Hon går alltid i svart och säger att det är bara till att dra två par söndriga över varandra. Det viktiga är att hålen/maskorna inte är placerade på samma ställe, då syns inte hålen!

    SvaraRadera