måndag 3 februari 2014

Bokmärken!



Bokmärken! Smaka på ordet. Vilken kvinna i mogen ålder känner inte igen dessa märken som byttes och sorterades. Ofta förvarade i fina cigarrlådor av plåt eller fint lagda i julens tomma chokladkartong. Varje slag av motiv i sin egen lilla hög. Kanske med ett färgat silkepapper emellan. Allt för att spara och skydda tills de plockades fram nästa gång.

Det var en härlig lycka att få ett alldeles nytt ark med bokmärken. Lukta på dem och kunna känna doften av tryckfärg på oslitet papper. Sedan plocka fram mammas sax och försiktigt dela de fina blanka märkena för att sedan sortera in dem i rätt fack.





Under 1700-talet var det vanligt att både vuxna och barn klippte bilder från böcker och klippark.
Ur dessa klippark utvecklades under 1800-talet, bokmärket, den färdigklippta bilden som satt ihop med andra bilder endast med några små fogar.







De tidiga bilderna var ofta fyrkantiga för att senare under andra halvan av 1800-talet.
Motiven varierade och kunde vara allt från sagoserier till bibliska motiv och änglar.
När nya trycktekniker utvecklades präglades och stansades märkena ut och fick därmed en mer profilerad form där vissa hålrum kunde förekomma. Samtidigt blev färgerna ljusare och övergick till pasteller.



 


Under 1900-talet, när den nya tekniken stod i sin linda, kom nya motiv som bilar och flygplan.
I slutet av 1920-talet minskade det stora intresset för bokmärken. Sedan har de överlevt i en tynande tillvaro till en bit in på 1960-talet.



BOKMÄRKE




P.S. I södra Halland bytte inte småtjejerna bokmärken utan stycke.

2 kommentarer:

  1. Jag hade en bokmärkeskarta med månlandningsmotiv (med glitter)! Men jag tyckte nog de gamla var vackrast, framför allt 1700-talsdamer i ovala ramar.

    SvaraRadera
  2. Månlandningsmotiv. Det låter modernt!
    Jag fick några klenoder som delvis var av tyg, av en gammal dam. Vissa delar av blomkorgen var urstansad och som ett mellanlager mellan två lager papper fanns rött och grönt tyg som skulle föreställa en del av motivets blommor och blad. Det var dyrgripar det!

    SvaraRadera