tisdag 13 maj 2014

Knäppt!

 


 



Har du knäppt kappan idag?
Inte med dragkedja utan med knappar.
Inte?
Då har du troligen inte heller funderat över varför det är skillnad på herr- och damknäppning. Damerna har knpparna på vänster sida och knapphålen på högersidan. Herrarnas knappar sitter på höger sida.
Spelar det någon roll? Är det någon skillnad?
Kanske inte i praktiken men i status. Historiskt anses det finare att ha knapparna, som herrarna har det, på höger sida, som var ljusets och solens sida. Det var också framtidens och den manliga principens sida. (hm?)
Vänster sida var förknippad med det förflutna, natten, månen och kvinnorna, som ansågs stå i förbund med djävulen.

 

 

Det var kring 1300-talet som knapp och knapphål började användas. Kläderna hade blivit mer figurnära och man behövde kunna öppna och tillsluta dem.
Knäppningen med knapp och knapphål har en praktisk uppfinning. Det gick snabbare att ta på och av kläderna. Ibland allt för fort ansåg många. Risken för frestelsen att vilja ta av en kvinna kläderna kunde bli stor och var inte bra. Man ansåg att kvinnor skulle synas bli lättillgängliga. De fick därför överge de praktiska knapparna och hålla tillgodo med hyskor och hakar, knytband och snörningar, något som fortfarande lever kvar i våra folkdräkter.
 
Bild: Ancestral Lands
 
Ínte förrän på 1700-talet som började kvinnor använda knappar i klädernaigen. Höger-eller vänsterknäppning hade ingen betydelse förrän en bit in på 1800-talet då man i Storbritanien hade ett stort intresse för medeltiden.
 
 

tisdag 29 april 2014

Äntligen, solen är här!

 

 
Bild: Målning av Claude Monet

 
Vill du bli solbränd?
På den frågan är det många som svarar ja. Visst ser det fräscht och friskt ut när solbrännan kommer på plats.
Det är inte så länge sedan som det var högsta mode att vara blek och vit i hyn. Fram till för ungefär hundra år sedan var det vanligt att överklassens medlemmar skyddade sig mot solen med hjälp av kläder som täckte kroppen och en stor skyddande hatt. För damerna var det dessutom självklart att skydda med ett parasoll. ( Bara ordet i sig, parasoll är en försvenskning av det fransk som betyder just skydd mot solen.)
 
Bild: Målning av Vincent van Gogh




Vid denna tid var allmogen ute på åkrarna hela dagarna i arbete och fick en gyllene färg i hyn i ansikte och på ben och armar.
När industrialismen utvecklades blev fler och fler anställda för arbete inomhus. Det medförde att de inte såg solen alls och att de därmed inte fick någon solbränna. De var lika bleka som parasolldamerna.
Då svängde modet sakta men säkert och det blev modernt att vara solbränd och kunna visa sin frihet att slippa vara inne i en fabrik och arbeta från morgon till kväll.
Denna värdering har vi fortfarande kvar trots att vi vet att det är viktigt för ljushyade att skydda sig mot solen för att undvika brännskador och ännu värre, malignt melanom.
 

Bild: Målning av Isac Grunewald
 
 
För visst vet vi att solbränna uppstår i huden när den utsätts för ultraviolett strålning som finns exempelvis i solljus och ljuset från UV-lampor i ett solarium. Solbränna innebär att pigmenten absorberar mer av ljuset, så att den ser mörkare ut.
Den ultravioletta strålningen från solen är starkast mellan klockan 11 och 14, därför bör man inte vara i direkt solsken utan solskydd vid denna tid.
All exponering för solljus är inte enbart negativt för huden. Solljus bidrar till produktion av vitamin D i underhuden, något som de flesta nordbor har brist av, åtminstone under vinterhalvåret.


lördag 19 april 2014

Smycka sig!



Woman from the Jos Plateau.  Northern Nigeria. Vintage postcard, IRIS / Hao-Qui.
Kvinna från norra Nigeria
 
Människor har  i alla tider ansträng sig på olika sätt för att göra sig vackra. Uttryckssätten varierar från tid till tid och från en kultur till en annan.
Det som är gemensamt för alla är kollektivet och dess gemensamma symboler. Medlemmarna har lika eller liknande utsmyckningar. Ofta består denna av lösa yttre ting men det kan också vara så att kroppen är dekorerad med ett definitivt uttryck som inte går att förändra eller återställa. I vår västerländska kultur har det varit vanligt att män tatuerat sig med färgpigment i huden. Numera är denna typ av tatuering vanlig både bland män och kvinnor.
Ett annat sätt att dekorera kroppen är piercing. Ringar i öronen är inget nytt medan eller ett smycke i naveln eller tungan känns lite mer modernt.
Sminkat oss har vi gjort i tusentals år, både män och kvinnor. Från början med olika mineraler från naturen men numera tar vi en tur till stan och köper det senaste i rätt konsistens och färg, allt efter den rådande trenden.
De som inte följer trenden kanske har valt den egna kulturens traditionella dekorering.

En sak är säker. Hur vi än förändrar oss på utsidan så är vi alla lika på insidan.
 
 
Indonesia | Old woman from Dayak Kenyah tribe, East Kalimantan.
 
Indonesien, Asien. Kvinna som tidigt i liver börjat
tänja på örsnibbarna med tunga örhängen.
 

Burma



 Kvinna från Burma med halssmycken i stort antal som inte går att ta av. 
Musklerna används inte och blir därför svaga.
 
The Apatani, or Tanii, are a tribal group of about 26,000 (approximately) in Ziro valley in the Lower Subansiri district of Arunachal Pradesh India.  It was customary for women to have holes in the sides of the nose, which they closed with plugs. The nose plugs and tattoos were once intended to protect daughters and women. In the past, the tribe’s enemies, the Nisi, often abducted young Apatani girls. By mutilating their daughters, Apatani mothers hoped that the Nisi would lose interest.

Apatanifolket är en liten grupp på cirka 25 ooo personer i Arunachal Pradesh i Indien. Hos dem är det vanligt att flickorna tar hål i näsan och sätter i träpluggar. Detta för att skydda sig mot andra folk som ex. Nisifolket. Dessa ville gärna föra bort Apanatifolkets flickor och könsstympa dem. Träpluggarnas funktion och speciella tatueringar skulle skydda kvinnan mot bortförande.

 Nagaland, IndiaMost of Naga people live in India, such as Naga Land of northwest India, states of Manipur and Arunachal Pradesh. On Myanmar side of the border live much smaller population of some 100,000 Naga-s. They spread around western Sagaing Division, from Patkoi range in north to Thaungdyat in south, from Indian border in west to River Chindwin in east.Image: Rudi Roels
 Bild: Rudi Roels

 En man från Nagafolket, Indien.
Han har tatueringar och smycken genomborrade i öronen.


 
Södra Etiopien. En kvinna från Surmafolket har både halsband och armband
men dessutom en dekoration i munnen.
 
Black Teeth - Lu hill-tribe woman - Vietnam. Black teeth are a cultural and traditional sign of beauty.
 


Vietnamesisk kvinna i svarta tänder,
en traditionell symbol för skönhet.
 
Sing Sing de Mount Hagen, Papua, New Guinea
 
Man från Papua Nya Guinea.
 
Africa, Fulani girl
 Bild: Timothy Allen
 
Fulaniflicka, Afrika. Tatuering skapad genom
att göra märken i huden.

  

 
 I Kina hade åtskilliga kvinnor s.k. lilje/lotusfötter.  
För att få "rätt" form började man tidigt att linda de
små flickornas fötter. 
 
 
 Brazil | Portrait of a Kaiapo Indian with lip plug and feather headdress. Amazon rainforest, Galera Caves area. | © Jesco von Puttkamer/Hard Rain Picture Library
 
Brasilien. Amazonas regnskogar.
Kaiapoindian med en plugg i munnen och fågelfjädrar i håret.
 
 
 
 
 
 
 
 
 


söndag 13 april 2014

Nylonstrumpan ett måste!


Bild:onedreammycloset


Under andra världskriget hade de flesta fullt upp med att överleva. De som hade hemstickade strumpor var glada över att strumporna värmde. De andra var utan.
Det var inte förrän efter andra världskriget som nylonstrumporna blev tillgängliga för det stora flertalet igen. Under kriget hade det bara varit möjligt att komma över dessa "delikatesser" genom byteshandel eller på den svatra marknaden.
 

Bild:Philosophy of Science Portal 


När det gick en maska på strumpan var det mer eller mindre en katastrof. Strumporna hade varit dyra i inköp och kunde inte kastas bort. Det gällde att fixa till maskan så att strumpan blev "gångbar" igen. Ett sätt var att lämna in strumpan hos något proffs, till stoppning.


Stoppsvamp Bild: husmorsskolan.blogspot.com
 

Ett annat var att fixa själv. Min mamma har berättat att hon som hade mellanblont långt hår hade det perfekta håret för att fixa maskan i strumpan. När lördag eftermiddag kom och dagens arbete var avslutat sågs vänninnorna hemma hos henne i det lilla rummet med kokplatta. Väninnorna plockade fram stoppsvampen, spände försiktigt upp strumpan (med maskan som eventuellt tidigare hade varit spärrad med en liten tvålbit) och drog sedan ett långt hårstrå från mammas kalufs. Sedan hjälptes de åt att plocka upp maskorna på strumporna med ett litet verktyg påminnande om en virknål med en liten spärr på.


Målade sömmar eller målade strumpor
Bild:The Very Thought of You
 
 

För den som inte hade några strumpor fanns bara ett alternativ kvar, fixa "strumpor" på annat sätt. Detta innebar att rita en snygg fin söm på baksidan av benet med en lagom mjuk penna. Denna lilla finess var svår att göra själv och då var det bra att kunna be väninnorna om hjälp. Ett annat alternativ var att gå till en skönhetssalong som specialiserat sig på denna service. För den som ville vara fin på jobbet kunde det vara ett bra alternativ att gå till salongen tidigt på morgonen för att fixa "strumporna" d.v.s. linjen på benet.
Ett annat alternativ var att måls benen i strumpfärg för att det skulle se ut som om damen hade strumpor på sig.
På 1950-talet började man tillverka strumpor utan söm. Det var bra tyckte många då sömmen av många hade ansetts som erotisk och utmanande. Linjen påverkade synintrycket så att benen såg längre ut.


söndag 6 april 2014

Klädkod!


Bild: bjdiary.wordpress.com

Vi är troligen många som kommit till en fest och upptäckt att klädseln känns fel. Trots att festen är både rolig och trevlig så kan vi inte slappna av. Lite som Bridget Jones, hon i filmen om en dagbok, som tror att det är maskerad och har klätt ut sig till kanin. Felet är att nästan ingen annan klätt ut sig.
Vid sådana tillfällen hade det varit bra med en inbjudan där klädkoden nämns.
I alla kulturer finns det en klädkod som gäller för olika tillfällen. En angivelse om önskad klädsel i en viss situation. Klädkoden är till för gästerna för att de ska känna sig bekväma när de kommer till festen. 



Klänning 1930-tal Bild: Livrustkammaren/Göran Schmidt

För att bli inbjuden till hovet krävdes hovärmar på damernas klänningar.
Under 1930-talet var det modernt att ha klänningens tyg skuret på snedden. Modellen fick då ett mjukt fall som gärna ville smyga sig in mot kroppen. Materialet var oftast siden och gärna mer urringad bak än fram vilket gav ögat en linje att följa ner mot släpet.
Klänningen ovan har anpassats till hovlivet som krävde gallerärmar och släp. För att modellen skulle vara användbar även i andra sammanhang han bäraren valt att ha löstagbara ärmar och släp dessutom är dessa delar sydda i ett billigare material än själva klänningen som är sydd i siden.



Bild: Wikipedia
Vissa klädkoder har varit etablerade under lång tid, men även i dessa fall påverkas de åtminstone till viss del av det växlande modet.
Vissa år är det på modet att bruden har kort klänning medan andra år ska den vara lång med släp.
Växlingarna mellan kort och lång klänning ändrar sig sakta men den vita klänningen består. Så har det varit i cirka hundra år.


Annika Falkengren vd för SEB
Bild.money.cnn.com


Personer en bit upp på karriärstegen har ofta eller alltid, kavaj. Männen i kostym och kvinnorna i en mer feminin variant med kjol/byxa och kavaj.
Det skulle kanske kännas mindre trovärdigt om en vd som kliver upp på podiet för att redogöra för företagets ekonomi i knäbyxor och väst trots att han ger samma info som hon/han skulle gjort med kavajen på. 



Bild: yancor.com
 

För inte alls så länge sedan var lappade och lagade kläder en självklarhet för den som inte kunde göra eller köpa nytt. Det var viktigt att vara hel och ren. Med det ökade välståndet kan de flesta skaffa nytt när det gamla är nött eller trist, det inte lika intressant att lappa och laga.
Nu köper vi och tar på oss trasiga, färdigfixade kläder.

Klädkoden har ändrats!


 

onsdag 26 mars 2014

Skottland, kiltens hemland!


Bild: Bride Bop


I Skottland är det ingen som drar på smilbanden när mannen klär sig i kilt. Där står kilten som symbol för det manliga och det virila. Kilten ger också uttryck för gamla traditioner och en stark frihetskamp och den som kan påvisa sin härkomst i rakt nedstigande led från en klan är mycket stolt.


Bild: Linda Clifford


Många klaner har egna rutmönster i sin tartan, kilt men de som inte har sina rötter i någon speciell klan kan komponera ett eget mönster till sin tartan.
Ordet tartan kommer från det franska  ordet tiretaine och användes för betydelsen av färgat ylletyg. På gaeliska, det skotska språket, kallades den rutiga filten breacan.


Bild: www.tartansauthority.com
 

Det var i slutet av 1500-talet som man i Skotland började klä sig i det fina ylletyg som så småningom skulle bli kilten. De första åren in på 1600-talet klädde man sig i den lilla kilten som innehöll fem yard tyg,  (En yard är 0,9 m) d.v.s.4,5 m tyg. Det sägs att mannen vid påklädningen skulle ligga ner med bältet under sig sedan kastade han ett stort stycke tyg över ryggen och fäste det över sin vänstra axel med en brosch.
Det stora tygstycken var praktiskt att ha och kunde svepas om runt kroppen när man skulle tillbringa natten ute.
 
 

 Bild: www.tartansauthority.com
 

Många skämt har berättats om skotska män och att de inte använde kalsonger. Detta är en sanning med modifikation då mannen bar en vit skjorta som knöts mellan benen vilket gjorde att kalsonger inte behövdes.


John Campbell f. 1749
Bild: Wikipedia
 

Kilten har haft sin betydelse i olika politiska sammanhang. Åt 1707 blev det populärt att bära tartans då det innebar att man visade sitt stöd för Skottland och därmed kunde protestera mot att det skotska parlamentet förenats med det engelska. Maktkampen varade i många år och till sist blev det förbjudet, år 1747,  att bära denna klädsel. Beslutet skulle följas, annars hade soldaterna rätt att döda den som inte åtlydde. Den som bodde långt ut på landet och inte kände till regeln eller den som inte hade råd att skaffa andra kläder, skonades inte.
 Förbudet varade fram till år 1782. Då spreds ett upprop: "Du är inte längre tvingad att bära den omanliga låglandsklädseln."  Trots detta tog det lång tid att kiltmodet kom tillbaka då många hade hunnit emigrera till främmande land.




www.scottishclansman.com/
 
De tidiga tartans var växtfärgade. Det råder delade meningar om varje klan verkligen hade sin egen färgsättning från början eller om det är något som vuxit fram under 1800-talet.
Tygerna var handvävda och det skulle dröja in på 1800-talet innan man industrialiserade tillverkningen.
Det var låglandvävaren William Wilson som hade börjat industrialisera tillverkningen av tartantyger. Därefter tog han tag i arbetet med att struturera upp och göra en förteckning och numrering över olika mönster som tillhörde varje klan.
De allra första kiltarna hade ofta ljusgröna eller ljusblå bakgrund medan dagens kiltar är mörkare i sin färgsättning som mörkblå eller gröna. För högtider är ofta bakgrundsfärgen vit.
Numera finns det 365 klaner och över 3000 tartanmönster.




Dagen kiltar är vävda av ull från Nya Zeeland men vävs i Skotland.
Det går åt mycket tyg till en kilt. Tyget är 3,7 meter brett. Det delas på mitten och sys ihop till en längd på cirka 7,4meter. Den sömnaden är maskingjord och är den lilla del som görs för maskin.  Tyget vävs med en speciell kant som kallas shuttle-cut edge, gör att kilten inte behöver någon fåll längst ner. Antalet veck på kilten beror på mannens storlek men också på önskan om täthet på veck. Strax under trettio veck brukar vara maximum.

Den handgjorda kilten är sydd av tjockt tyg som finns i olika kvalitéer som och knäpps med två spännen på höger sida. Den maskingjorda kilten har sina spännen på vänster sida.

Kvinnornas kilt har inta samma långa historia. De började bära kilt i slutet av 1800-talet. Innan dess var det vanilgt att kvinnor bar en tartanmöstrad schal.

Irish 11ounce Reiver Tartan

Bild: The Scottisk Trading Company


fredag 21 mars 2014

Utarmning!



De försvinner!
Först var det tygaffärerna. Inte gardinaffärerna utan tygaffärerna. En efter en hade de utförsäljning för att sedan slå igen dörren och aldrig mer öppna igen.
De fina blanka ylletygerna är ett minne blott.
Bomullstyger i olika kvalitet och namn, beroende tjocklek och vävteknik är också borta. 



Bild:Hemsybutikerna

Sedan är det sybehören. Ja sybehören finns kvar men i en sämre, mycket sämre sortering. Visst finns det massor av sytråd av olika märken och i olika färger men uttryck som sytråd nr 40 eller 50 är det snart ingen som känner till eller som säljer.





Tidigare kunde man köpa siden i metervara. Först välja och vraka i olika färger. Sedan känna och betrakta i skyltfönstrets ljusinsläpp. Fråga något som biträdet kunde svar på innan beslutet om inköp togs.
Tre meter dupionsiden, tack!
Nu är det borta. Inte ens den fantastiska butiken Irmas hus i Malmö finns kvar!!

Men, något nytt måste väl ha tillkommit?

Saker och ting kan väl inte bara tas bort ur ett sortiment.
Annat måste väl ersätta?



Bild: Krokoms kommun



Nu har vi fleece.
Gjort av gamla petflaskor.
Återvunnet!
Billigt!
Jättebra!

Eller???



 

söndag 16 mars 2014

Tanten!



Julia Caesar, skådespelerska
 av den gamla stammen

Vart tog hon vägen? Den söta lilla tanten som alltid hade vinterkappa med pälskrage och hatt därtill. I handen hade hon ha sin handväska. Ingen väska som hängde löst över axeln utan en gammaldags som hon höll i ett stadigt grepp i handen.
På fötterna hade hon rejäla fotriktiga skor.

Den söta lilla tanten ville alla väl men kunde, när så behövdes, vifta med käppen och säga till de ungar som sprang på gräsmattan, för det var förbjudet, att hålla sig undan.

Dagens tant ser inte likadan ut. Hon har jeans och Ballykängor med dragkedjan vid hälen, ryggsäck som handväska för att det är lättare när hon cyklar. Trots dessa skillnader finns det nog mer likheter än olikheter mellan de olika generationerna.

Dagens ungar får som väl är, leka på gräsmattan men den gamla sortens tant behövs fortfarande. Någon som bryr sig men som också säger till, inte bara egna ungar, utan rent allmänt är en av de som tar ett kollektivt ansvar.


Bild: Music class in mandurai

lördag 8 mars 2014

8 mars!


Illustrationen visar en våg. I ena vågskålen syns symbolen för kvinna och i den andra syns symbolen för man. Vågskålarna väger lika mycket.


Idag är det den internationella kvinnodagen.

En dag som fortfarande behöver markeras för att sträva efter jämställdhet mellan kvinnor och män. När en man har betalt för alla åtta timmars arbetsinsats så arbetar kvinnor gratis en timma och sju minuter varje arbetsdag.  Tänk, varje arbetsdag! Det blir många timmar på ett år.
Det sägs att det tar sextiosju år för kvinnor att få samma lön för samma arbete som männen. Otroligt.
Än är det en bit kvar till jämställdhet mellan män och kvinnor!
Allt är inte pengar men lönesättningen visar ändå vad eller vems arbete som anses viktigast.



Glad kvinnodag!





tisdag 4 mars 2014

Förklädet!



Bild: Ingomamman.blogspot.se

Förklädet, detta lilla rektangulära tygstycke som som fästes med band runt midjan.
I den svenska allmogedräkten är förklädet ett måste. I vissa trakter räckte det inte med ett förkläde, utan två tre eller flera var inte ovanligt. I Baltikum förekom förkläden utan band där sattes tygstycket istället fast i ett bälte.






 

Samtidigt som ett förkläde kan vara dekorativt så är det också ett praktiskt plagg. Under medeltiden bars förklädet av kvinnor som arbetade som tjänstefolk eller på annat sätt behövde skydda sina kläder.
Senare, under 1500-talet, ingick detta lilla men viktiga plagg i högreståndskvinnornas representativa dräkt och behöll sin position ända fram till början av 1800-talet.


Bengt Färgars hustru. Sent 1600-tal
 

Det är med förkläden som med så mycket annat. Det finns ett mode. Under 15-1600-talet var förklädet smalt i midjan. I slutet av 1600-talet när barocken klänningar var breda, blev också förklädet brett.



File:1778-Bourgeois-daughter-fashion.jpg

Borgardotter  1778. Bild: Wikimedia

Senare, under 1700-talet, minskade kjolens vidd medan förklädet behöll sin bredd och blev så brett att klänningskjolen nästan täcktes. Endast en liten strimma kjoltyg syntes bak. Ofta var förklädet sytt av ett tunt skirt tyg, så tunt så att man kunde skönja klänningstyget under.
Artonhundratalets förkläden var gärna sytt i våder som var bredare nertill och smalnade av uppåt.






Bild: Från ett påhittat paradis

Förklädet är ett praktiskt plagg som används för vissa yrkeskategorier. Ibland av hygieniska skäl inom restaurangbranschen eller av praktiska skäl för att skydda de andra kläderna, som hos skomakaren.




Barn i serbisk folkdräkt.
Flicka med förkläde.


Det vara inte bara de vuxna som bar förkläde. Ända fram till 1950-talet hade småflickorna ibland ett förkläde utanpå de andra kläderna när de var ute och lekte.



Förkläden 1967
Bild: www.lotten.se

När det var modernt med färgglada stormönstrade klänningar så hängde förklädesmodet med. Under 1960-talet var det populärt med praktiska förkläden som täcte en stor del av kroppen och därmed skyddade maximalt. Antingen ärmlöst som bilden ovan eller med ärm och knappar fram men då kallades de ofta för städrock. Ibland var det svårt att skilja på vad som var ordinära kläder och vad som var en städrock.
  

Brud i norsk folkdräkt
folklorefashion.durantextiles.com
Många folkdräkter har ibland olika förkläden avsedda för olika tillfällen där färgen står för en viss symbolik. När jag var i Dalarna för många år sedan berättades det att när Kung Gustav IV Adolf avled så kom några äldre kvinnor till kyrkan på söndagen med gula förkläden. Den gula färgen stod för sorg.




Flickförkläde från Portugal
Bild: Wikimedia