söndag 28 april 2013

Stickning, en teknik i utvecklig!


A classic case of knitter’s overbite.


En gång i tiden stickade man för att medlemmarna i självhushållet behövde mjuka elastiska plagg. Då var det stickade ett bra komplement till den övriga garderoben. Hur länge tekniken har funnits vet man inte men man har hittat fragment av stickade textilier i gamla egyptiska gravar. Sedan dess har mycket hänt. Tekniken har utvecklats och användningsområden har växlat dock har nyttostickningen alltid haft sin plats.




Egyptiska sockar 300-500 e.v.t.



Förr, kring  år 1500 till 1600, var stickningen en uppgift för det manliga skrået runt Medelhavet. Numera är det mest kvinnor som sysslar med denna sköna teknik.
Med jämna mellanrum kommer det ut nya böcker med beskrivningar eller som inspiration till egna idéer.




Knitting is good for the gizzard.
På sjukhuset kunde man sticka eller påta, för att fördriva tiden.


Krig har kommit och krig har gått. Männen har varit ute på slagfältet medan kvinnorna tagit ansvaret hemma. Inte nog med att hus, hem och barn krävde sitt. Dessutom stickade de strumpor till männen som var ute och krigade. Alla som hade minsta kunskap om stickning deltog, både barn och vuxna. De som inte kunde sticka en hel strumpa kanske kunde ta sig an resåren, så fortsatte någon annan med det svåra, hälen.
Under Pommernkriget, under andra halvan av 1700-talet, producerade allmogen mer är 20 000 par strumpor till armén.



Bingestickning. med de stora tröjorna arbetade man ofta två personer
tillsammans med samma plagg.
Bild från Stockholmsutställningen år 1909.


I det karga Halland var stickningen en viktig binäring. Både män och kvinnor tog till stickorna under det mörka halvåret. Under 1800-talet var bingestickningen en vanlig inkomstkälla för de mindre bemedlade.
Så var det en bit in på 1900-talet, inte så länge sedan.
Nu är det andra tider.




Bild: Ur boken Julkulor av Arne och Carlos.



Försvaret begär offert från olika företag innan de gör inköp. Själva köper vi de tröjor vi behöver i stora butiken inne i stan. Den som vill sticka gör det för nöjes skull, som en ny schal eller en julgranskula. Kanske nya vantar eller varför inte pigga upp dörrhandtaget med en färgglad stickning.

Mycket har hänt sedan de första maskorna blev till.
Tekniken utvecklas och förändras hela tiden efter samhällsstruktur och behov. Vi sticka för att det är roligt eller bara för att vi har lust.



Bild: Jezebel


 Annat var det förr.
Då var det vanligt att se an vandrande kvinna som fäst sitt garnnystan i kjollinningen och stickade flitigt medan hon vandrade vägen fram eller vallade korna.
 CA Ehrensvärd har uttryckt en gång att "Skånskan sir då något ut....men Halländskan ser ut som fan" apropå det här med stickning.


Kvinnan till vänster är från Skåne medan den till höger är från Halland.
Teckning av CA Ehrensvärd i brev till Sergel år 1796.



2 kommentarer:

  1. Gillar verkligen denna sammanställning. Så många aspekter det finns på stickning.
    Så typiskt 40-tal den översta bilden är - kunde vara min mor. På 70-talet stickade vi kvinnliga högskolestuderande på föreläsningarna i en sådan grad att övriga påstod att vi störde, stickornas klirr tog bort koncentrationen för andra. Själv tyckte jag det var lätt att koncentrera sig på det jag hörde när jag stickade slätstickning :-)

    SvaraRadera
  2. Roligt att du gillade mitt inlägg!
    Jag minns också åren på högskolan när alla stickade och det klirrande ljuder låg i bakgrunden av föreläsningen.
    Jag tycker att det är spännande att se hur den yngre generationen tar tag i stickorna och på ett härligt respektlöst sätt skapar efter egna idéer och förutsättningar.
    jag blir också glad när jag ser små stickade tags sitta på ett träd eller en lyktstolpe. Det ger en påminnelse om att någon har skänkt sin tid för att dekorera och glädja andra.

    SvaraRadera