Hemgift!

Bild: Nynäs slott

Förr i tiden hade en blivande brud med sig en hemgift till det nya hemmet. Ordet hemgift har använts länge och finns med i 1734 års giftemålsbalk. Den var fram till 1920 en bestämd term som användes i den svenska lagstiftningen.

Bild: Tradera

Kring 1960 gav Riksbanken och Svenska Slöjdföreningen ut en broschyr som berättade vad en ung brud förväntades medföra i det nya hemmet.

Det var en vägledning av vad som var lämpligt som start för dem som ville ansöka om bosättningslån.

Så här kunde en lista se ut:

12 st lakan.

12 st örngott.

2 dussin toaletthanddukar

½ dussin glashanddukar

1 dussin porslinshanddukar

½ dussin kökshanddukar

6 st dammhanddukar

4 st våffelhanddukar

1 st linneduk

1 st bomullsduk med servetter

1 dussin servetter
Bakduk, silduk, fiskduk
Grytlappar

Bäddutrustning
2 madrasser
4 kuddar
4 filtar
2 madrasskydd

Bild: Linne o lump

PUH!
Med denna lista i sin hand är det lätt att förstå att det kunde vara en hel del som behövde bosättningslån. För den blivande bruden kring 1960 fanns en lång planering för att hinna med att fålla och namna allt till den stora dagen. Hon ansåg sig säkerligen modern då hon köpte det mesta materialet färdigt men själv gjorde slutfinishen som fållning och namning. Annat var det för hennes mormor som troligen fick väva det mesta själv och dessutom, om familjen hade möjlighet,  hade med sig mycket mer i hemgift.

Bild: Lite enklare, blog

När man betraktar listan ovan är det lätt att tycka att det är mycket av det mesta.
Behövdes verkligen allt detta?
Förmodligen. Kring 1960 var det inte enkelt att tvätta. Kanske fick man vänta på en speciell tvättdag som inföll med jämna men långa mellanrum.
De flesta men inte alla kvinnor vid denna tid var hemmafruar som skulle sylta och safta så att allt togs tillvara.
Då behövdes silduk.
Många bakade både bröd och kakor, då behövdes bakduk.
Om det beställdes en halv gris så var det viktigt att kunna stycka köttet och packa det för att sedan gå bort till andelsfrysen.
Just det. Gå bort! Det var sällsynt att ha en egen frys hemma. Det blev tvätt då med.



Bild: Femtiotalsjakten

Porslinshanddukarna var fasta i sin struktur gärna av lin som sög upp fukten bra.
De fina glasen skulle torkas med en linnehdduk så att det inte blev några fibrer kvar på glasen. Blankt skulle det vara!
Toaletthanddukarna kunde vara bomull eller lin, gärna med jaquardvävt mönster och en färgglad bård medan den som var väldigt modern kanske hade anammat frotté.

Drakenservetter Bild: Lavendela linneglädje

Allt förändras, inget är statiskt, så även hemgiften. De flesta som idag flyttar hemifrån för att studera eller bli sambo har troligtvis något med sig i starten som de fått i present någon gång. Det  gäller det både killar och tjejer.
Behövs mer och fler saker är det enkelt att utöka genom att besöka de lokala loppisarna.
Där hittar man hemgiften efter de som satte bo kring 1960 eller tidigare. Handdukar och lakan i fantastisk kvalité som håller för ännu några års slitage.

Bild: Min lantliga idyll

Bild: Allt i hemmet

Trots att vi inte vet vem som haft dessa textilier kommer frågorna. Vem var  hon, som broderat sitt mongram H D  på de vackra lakanen?
De härliga handdukarna, vävda i kypert, med röda ränder och bokstäverna .G.H. Vem var hon?
Kanske har hennes barn redan huset fullt och de flygfärdiga barnbarnen vill ha nytt.

Vilken tur för oss andra som fyndar och njuter!