söndag 29 april 2012

Nanna Bendixson föregångare för dagens barnboksförfattare!


Nanna Bendixson gjorde sig ett namn när hon skrev boken Skogstomten. Den var en föregångare till Elsa Beskows Tomtebobarnen.
Skogstomten handlar om två barn som går vilse i skogen och möter en tomte. 



Bild: Åbo akademis bibliotek

Nanna Bendixson växte upp i Stockholm som dotter till den kände publicisten, politikern och chefredaktören August Sohlman som var en föregångare och förespråkare för kvinnans rätt. I familjens vänkrets umgicks målaren August Malmstöm och Ellen Key.
Trots att fadern dog då Nanna var endast fjorton år fick hon möjlighet att som sjuttonåring studera på Konstakademin, där också en av hennes systrar gick en tid. Nanna studerade där i två år men avslutade sedan sina studier, troligen p.g.a. giftermål.


Bild: Åbo akademis bibliotek





Som gift kvinna förväntades Nanna, numera Bendixsen, att vara maka och mor.

I hela sitt vuxna liv umgicks Nanna och maken med bokförläggare och konstnärer som Hanna och Georg Pauli, Gerda och Richard Bergh. Trots detta ledde bekantskapen och den tidigare utbildningen aldrig till några fler böcker.
I Svenskt konstnärslexikon kan man läsa att Nanna Bendixson målade porträtt, akvareller och barnporträtt och man tror att dessa målningar hamnade i bekantskapskretsen.


Bild: Åbo akademis bibliotek


År 1890 började hon som barnboksrecensent i Aftonbladet, örmodligen för att bodern blev ny chefredaktör. Det var inget heltidsarbete uan snarare en uppgift som hon tog sig an inför varje jul.
Trots att hon förmodligen var den första som kunde kalla sig barnboksrecensent blev hon inte heller här speciellt uppmärksammad.
Hon hade kvar denna uppgift till ett år före sin död år 1923.
Hon blev sextiotre år gammal.


Nanna Bendixsen efter pastell av Hanna Pauli


söndag 22 april 2012

Den lilla svarta!

Coco Chanel




1926 var året då Coco Chanel lanserade Den lilla svarta. Tidskiften Vogue gjorde en jämförelse med Henry Fords kända bilmodell T Forden.
Vogue förklarade att den vadlånga klänningen var enkel, och endast dekorerad med några få diagonala linjer. Den passade i princip alla kvinnofigurer och fungerade i alla sociala klasser. Och precis som T Forden så kom den bara i en färg, svart.

Coco Chanels första lilla svarta var en knäkort klänning i sammetsmuslin. Till den bar hon klockhatt och handskar. Det är ett plagg som man piffar upp med pärlor eller en scarf när man vill känna sig chic. Coco Chanel använde själv gärna stora oäkta pärlhalsband.

 
Audrey Hepburn

Den lilla svarta är ett begrepp som står för elegans och lever kvar från den tid då kvinnor hade ett fåtal plagg i garderoben. Då var det viktigt att tänka praktiskt och ekonomiskt. Ekonomin avgjorde tygkvalitén som kunde vara linne eller yllecrêpe.
En klassisk variant är den ärmlösa dress som skapades av Hubert de Givenchy för Audrey Hepburn till filmen Frukost på Tiffany's från 1961.




Klänning från 1870. Bild: Evan Michelson

Under den viktorinska tiden var svart en färg som användes som sorgkläder. Den kvinna som blivit änka skulle vara svartklädd länge, gärna flera år.
Svart har också varit männens färg. Präster, advokater och andra män på samhällets topp har alla burit svart.
Under renässansen var spanjorerna ledande inom modet. De hade en förkärlek för svart som stod för det seriösa. Inget glitter och glam här inte.

 


Christian Dior, The New Look

Flera designers skapade sin tolkning av den lilla svarta. När Chrisitan Dion lansedade sin The New Look  spreds den över världen som en löpeld. Tyvärr var den inte lika bekväm att bära då skärningen krävde korsett och styv behå.




 Mary Quant slog igenom på 1960-talet med sina minikjolar och hotpants och med en ny variant av den lilla svarta.







Med en kavaj och lågskor känner man sig bekväm på kontoret. Kombinerat med ett par skyhöga pumps kan man lätt känna sig oemotståndlig. Den lilla svarta smickrar de flesta kroppsformer och så syns inte fläckar så lätt. 






Bild: Little black dress art




När den lilla svarta lanserades skrev man i Vogue att den lilla svarta kommer att bli ett slags uniform för alla kvinnor med smak.



söndag 15 april 2012

Karin Björquist, bruksvarans mästarinna!

Matservis Vardag


Att formge bruksvaror för hushållet innebär att komma in hos människors allra innersta. En av dem är keramiker Karin Björquist. Hon anställdes på Gustavsberg 1950 och arbetade där i över fyrtio år, de sista åren som konstnärlig ledare.
Många är de som vuxit upp med hennes väldesignade matservis Vardag som var i produktion mellan åren 1957-1973.
Om det är någon som stått för epitetet "vackrare vardagsvara" så är det Karin Björquist då hon kombinerade bruksvaran med det estetiskt sköna.



Igloo Bild: En samlare i Stockholm


Hennes första design var teservisen Igloo som kom ut 1951. Dekorationen är i en färg med relief  som dekoration, vilket gör servisen ekonomisk i tillverkningen då man inte behövde en dyrbar dekorbränning.



 Kobolt  1952-1953 Bild: Bukowski.

Karin Björquist räknas till en av 1900-talets mest betydande svenska formgivare och keramiker och det är främst genom de många serviserna hon har nått den stora publiken.


Nobelserrvisen Bild: Lauritz.com


1991 designade hon Nobelservisen i benporslin som togs fram till Nobelstiftelsens nittioårsjubileum.
Nobelservisen är postmodern och rymmer influenser från Versailles överdåd, Arthur Percys 1920-tal och japanska cermonier.
För Nobelservisen belönades hon med priset Utmärkt Svensk Form, av föreningen Svensk Form. Året var 1992.
Numera sker produktionen i Korea.




Svart Ruter  kom 1953 Bild: Hannas blogg

När hon skapade serien Kobolt hade hon nytta av att hon lärt sig använda fyrkantspenslar på Konstfack. Denna kunskap tillsammans med erfarenheten av att ha målat fajans på Gustavsberg i slutet av 1940-talet medförde att hon målade direkt på det obrända godset, precis som med fajansen.


Röd kant, Gustavsberg Bild: Bukowskis Market

En annan är Röd kant i flintgods, från 1968 med en alldeles speciell design. Den ansågs av många vara det bästa som hänt på länge inom brukskonsten. En solitär med sina sexkantiga fat och tallrikar efter kinesisk modell. De kantiga skålarna påminde om de rymdskeppsdelar som seglade viktlöst i televisionerna. Kaffe-tekopparna med sina facetter stod fritt på flata fat och var oerhört radikalt för sin tid.
Kända designers som Ettore Sottsass och Sir Terence Conran köpte mängder av detta porslin när de besökte  Gustavsbergsbutiken i Stockholm.
Servisen Röd kant tillhör de eftertraktade och en liten mjölkkanna kan kosta upp mot 1 000 kr på en auktion.





Zoom Bild: Nationalmuseum

1960-talet innebar popkonst, det nya fria förhållningssättet till det mesta. Ekonomin blomstrande och gamla traditioner skulle brytas.
Vid denna tid, 1968,  fomgav Karin Björquist även en plastservis i klar orange färg med namnet Zoom.


 .
Detalj av konstverk, Karin Björquist Bild: SL Stockholm
Karin Björquist har utförd en rad keramiska arbeten till offentlig miljö som i tunnelbanestationen Mariatorget i Stockholm.

Hon arbetade också med en studiopoduktion i sin ateljé i form av fat, kakel, öppna spisar, krukor för utställningar och specialprojekt.
Andra podukter som hon formgivit är tapeter för Duro och KF Interiör samt en damastduk.



Interflora 2, Karin Björquist. Gustavsberg.
Blomkruka ,  Karin Björqvist Bild: Aletorp Antik
Karin Björquist har alltid haft en förkärlek för blommor vilket medförde att hon gärna arbetade med blomkrukor. 
Andra områden som hon provat på är kakelugnar. Sådana har hon ritat för ambassader och enstaka privata beställare men hon har också gjort en modell som togs fram för serieproduktion.

Karin Björquist arbetade för Gustavsberg i mer än 45 år.
Sammanfattningsvis kan man säga att från lärlingsplatsen hos Kåge 1946, genom guldåren för svensk konstindustri till positionen konstnärlig ledare på Gustafsberg och till sist professor och hovdesigner tills att hon blev pensionär finns hon förmodligen på ett eller annat sätt i de flesta hem.

Bild: Agaton

Karin Björquist, född 1927 i Säffle, är en svensk keramiker och formgivare som verkade i över 40 år på Gustavsbergs porslinsfabrik.

Utmärkelser:

Guldmedalj vid Triennalen i Milano 1954

Lunningpriset 1963
Prins Eugens medalj för "framstående konstnärlig gärning" 1982
Nobelservisen belönades 1992 med Utmärkt Svensk Form av föreningen Svensk Form
Representerad på flera museer i världen.

Karin Björquist tilldelades professors namn 1992.




söndag 8 april 2012

Mameluck på dig!

Bild: Wikipedia

Mamelucker.
Det för sin tid optimala underplagget för damer och barn var populärt under 1800-talet.


Bild: Gertrude mamelucker


Mamelucker var byxor med ben som når ner en bit på låret. De bars över underbyxor, gördel eller strumpebandshållare, eller vad man hade, för att täcka hud som annars skulle varit synlig.




Bild: Meinto

Mameluckerna var ofta smyckade med broderier och ibland också spetsprydda. Tyget var gärna tunt vitt  bomullstyg som kändes skönt mot kroppen. Ibland förekom det knappar i midjan, detta för mamluckerna då var lättare att dra över stussen. Längst ner i benet fanns ett band för att hålla tyget på plats och för bättre passform.

Handsydd spets. Bild: Aunt Molly

Dagens nya mamelucker är sydda på maskin och dekorerade med maskingjord spets.
Äldre mamelucker var handsydda från början till slut. Det som skulle bli spetsen var ett tyg där mönstret ritades upp och sedan syddes stygn efter stygn, gärna langett, för att därefter klippas rent i kanten så att överflödigt tyg kom bort.
Detta var ett arbete för kvinnor med god syn och gott om tålamod.
De fanns de som hade detta som yrke och sydde på beställning medan andra sydde till sig själva.


Bild: cowgirl.nu

Det finns mamelucker att köpa än idag men de är gjorda i ett material som är anpassat till dagens behov.
Ett exempel på materialblandning kan vara 65% polyester, 35%  bomull. I midjan finns gummiband och även nedtill på benen och en brodyr i benets nederkant.


Bild: Leggings.se


För dagens kvinnor är det vanligast med leggings i olika material och benlängd men då är det inte längre mamelucker och bärs inte längre för att täcka utan för att visa!

söndag 1 april 2012

Hur en ridingcoat blev en redingot!






Under 1700-talet blev det i England vanligt med ridingcoat. Det var en grov överrock gärna sydd i ylletyg, oftast dubbelknäppt rock med stor krage.

Modellen var skuren för att fungera praktiskt på hästryggen. Redingoten användes för resor och ridturer vilket kan höras på namnet.


Redingot från Wiener Modenzeitung 1817

Fransmän som varit i England och uppskattade det engelska och tog med sig ridingcoaten hem där den rent språkligt "förfranskades" till redingot.
Redingoten återkom senare till England under sitt nya namn men stod då för ett långt figursytt kvinnoplagg med bälte i midjan och öppet nedtill för att klänningen under skulle synas.


File:Woman's redingote c. 1790.jpg
Redingot 1790 Bild: Wikipedia

 
Redingoten användes av aristokatin och medelklassen och hann förändras i snitt.
Från att under tidigt 1700-tal varit ett plagg för män med militära drag blev den på hundra år ett kvinnligt modeplagg där midjan under empiren, flyttades upp till moderiktig placering.

  Bild: Livrustkammaren
  .

Prinsessan Josefina av Leuchtenberg kom till Sverige 1823 och hade i bagaget med sig denna röda guldbroderade redingot. Hon skulle då gifta sig med kronprins Oscar som sedemera blev kung Oscar I. Kappan var ett modeplagg, sytt i rött ylletyg med guldbroderier och inte avsett för ridturer.



Bild: Kulturen i Lund

Genom plaggets dekorationer som knappar eller agraffer, kunde men visa sin status. Ju mer exklusiva dekorationer desto mer status.




Image 2 of ASOS Contrast Collar Riding Coat
Bild: ASOS Contrast Collar Riding Coat

Vissa modeller av dagens redingot är återigen anpassad till att fungera med ägaren på hästryggen.