måndag 26 mars 2012

Snart badsäsong!


Kvinna i bikini, från Villa Del Casale, Sicilien, 300-talet
 Bild : Wikipedia


Ordet Bikini får de flesta att tänka på en tvådelad baddräkt men även en liten atoll i mikronesien kallas Bikini.
Året var 1946 då baddräkten Atome presenterades på rivieran av den franske designern Jacques Heim. Den ansågs som det dittills minsta baddräkt som visats. Några veckor senare var det Louis Réard som visade sin design av en liknande baddräkt, även han på rivieran. Han ville ha ett bättre och mera slagkraftigt namn på sin skapelse och döpte den till Bikini. Namnet kom efter att atollen Bikini blivit känd p.g.a. den första atomprovsprängningen.
Från 1946 till oktober 1958 genomfördes 23 provsprängningar inom området, däribland den första vätebomben. Den sammanlagda verkan av alla bomberna motsvarar 7000 bomber av Hiroshimatyp.
Réard valde namnet då han ansåg att plagget var "ytterst explosionsartat". Prefixet bi- syftar också på något det är två av, efter latinets bis som betyder två.
 
Namnet fastnade i folks minne!

Staty av den romerska gudinnan Venus. Funnen i Pompeiji.
Finns på arkeologiska museet i Neapel, Italien

Förr i tiden badade man naken utomhus. I äldre tid brukade man även bada naken utomhus. Samhället var glest befolkat och baden mera sällsynta så risken att bli upptäckt vid nakenbad var inte stor. Industrialiseríngen förde många människor samman på en mindre yta och därmed uppstod det moralkrav eller åtminstone betänkligheter kring nakenbad.
På 1840-talet kom de första badkläderna. En badutstyrsel för kvinnor var då i flanell eller ull och i två delar med tillhörande badskor, mössa och strumpor.

Den första modell som lät sig fotograferas i en bikini
var nakendansösen Micheline Bernardini.
Efter att bilden publicerats erhöll hon mer än 50 000 friarbrev.


Det var inte förrän en bit in på 1900-talet som badkläderna fick en mer praktisk funktion vad gäller både material och modell men bikinin var något alldeles nytt och ansågs den revolutionerande och alldeles för utmanande.


Bikinin blev dock populär först 1956,
då Brigitte Bardot fotograferades iklädd en bikini.




Baddräktsmodet har varierat genom åren. 1964 lanserades monokinin men det tog ett antal år innan detta mode slog igenom.
Topless är en annan variant. Överdelen av bikinin fick ligga kvar hemma i byålådan, det räckte med byxorna på stranden, det var på 1980-talet. Sedan dess har toplessbadandet minskat i popularitet.



Bild:Yingfa


Snart är cirkeln sluten, åtminstone vad gäller modellen.  En s.k. hajdräkt kom till under 1990-talet och är skapad för tävlingssim.
Den är kroppsnära, sydd i ett material som möjliggör snabbare simning genom att materialet efterliknar hajhud.







söndag 18 mars 2012

Kroppskonst!





Bild: kliker.rs.
Sjömannen Karl-Alfred äter mycket spenat och visar gärna sina tatueringar........



Bild: Peter Segemark boken Tatuering, Nordiska museet.

...men det finns lite mer historia.

Människan har genom årtusenden alltid velat smycka sig och ett av de äldsta uttyckssätten är tatuering. Akeologer har funnit verktyg för tatuering, mer än 40 000 år gamla. I Egypten har man gjort fynd av tatuerade mumier som levde för 4000 år sedan.
Stenåldersmannen Ötzi, som man fann i de österrikiska bergen, har varit död i över 5000 år, visade sig vara en välbyggd och muskulös man med ett sextiotal olika tatueringar på sin kropp.


Bild: Etnografiska museet Carlotta

I den västerländska kulturen är det vanligast att tatuera sig genom att färgpigments placeras i ett dekorativt, ofta förställande mönster under hudens yttersta lager.
Andra tekniker vid tatuering är en typ av ärrbildning. Man tror att denna typ av tatuering från början kom av att någon av misstag fått aska eller annat skräp i något sår och då upptäcktes att det blev ett ärr.
Numera görs denna typ av tatuering genom att huden lyfts och skärs för att åstadkomma upphöjda mönster.
Mönstren är vanligtvis geometriska eftersom det är inte lätt att skapa ärr som ska bli föreställande bilder, då det inte är självklart hur ärret ska läka. Denna typ av tatuering är vanligast i kulturer där människorna ha en mörkare hudfärg.
Hos luofolket görs tatueringen för att kvinnan ska bli mer sexuellt tilldragande och ses därför som ett sätt att öka hennes fertilitet.


                    
Innuit från 1954

Eskimåerna har en speciell teknik när de tatuerar. De syr in sina tatueringar i huden med hjälp av en liten bennål och en tråd doppad i sot som de drar under huden. Kvar blir ett streck av sot. Genom att sy flera stygn får de längre linjer som blir till önskade mönster.




Upptäcktsresande James Cook var förutom vetenskapsman den som införde tatueringskonsten till Europa år 1774.  Han hade sett tatuerade människor under sina resor i Söderhavet och Australien, Nya Zeeland och förde med sig Omani, en tatuerad urinvånare från Söderhavet, för att visa upp honom för beskådande.



Tatueringskonsten är mest utvecklad och utbredd i Sydöstasien, Polynesien och Japan.
I Japan investerar man gärna store belopp i vackra tatueringar där konsten, irezumi, har en stark tradition då den nakna kroppen inte upplevs som erotiskt eller estetiskt tilltalande.




I vissa kulturer har det varit mer vanligt att kvinnor tatuerar sig eller blir tatuerade. Maoriska kvinnor har gärna en tatuering på hakan som ibland förknippas med symbolen för skägg.



De nubiska unga flickorna i Sudan blir tatuerade med långa linjer som "ärr" när de fått sin första
menstruation.


Bild: Tattoo.net

Ordet tatuering kommer från polynesiska.Det var tekniken som kallades tattoe som senare blev tatuering eller tattoo.
Tekniken innebar att man tog djurben och spetsade dem till vassa  nålar och doppade dem i bläck för att sedan med hjälp av ett litet hammarliknande verktyg "slå" in i huden.




Slår man upp ordet tatuerin i Nationalencyklopedin kan man läsa:

tatuering, permanent infärgning av huden, övervägande i dekorativt syfte.

 

söndag 11 mars 2012

Oscarsgala!


Janet Gaynor
Bild: Classicatresses.com

När man första gången, 1929, delade ut priset en Oscar var det inget stort evenemang utan snarare som en privat fest. Vinnarna hade vetat länge att de skulle få pris, ett fåtal foton togs under den några minuter långa ceremonin. Faktum var att pristagaren för bästa kvinnliga roll, Janet Gaynor, inte ens kom för att hämta utmärkelsen.



Mary Pickford 1930. Bild: AM.P.A.S.

Året därefter var Mary Pickford nominerad. Hon hämtade sitt pris personligen och hade inför denna dag beställt en klänning i silkechiffon från Paris. Frisyren och delar av klänningen är fortfarande kvar på 1920-talet men det lite åtsittande livet visar det nya årtiondets siluett. 


Vivien Leigh  Bild: AM.P.A.S.

Vivien Leigh spelade huvudrollen i Borta med vinden. Det gav henne en Oscar för bästa kvinnliga roll år 1940. När hon skulle hämta sitt pris var det många som tyckte att hon inte var presentativt klädd utan snarare bar en strandklänning.

 
Ingrid Bergman Bild: A.M.P.A.S.

Några år senare, 1945, var det Ingrid bergman som fick pris ör sin insats i filmen Gasljus. När hon hämtade sitt pris bar hon en klänning med broderier.


Grace Kelly Bild: A.M.P.A.S.
 
Några år senare, 1955, var det Grace Kelly som förtjänade sin Oscar för sin roll i filmen The Country Girl. När hon mottog priset bar hon en champagneblå klänning i tunt siden. Tyget var specialvävt i Paris och kostade på sin tid 4000 dollar.  

 
Barbra Streisand  Bild: A.M.P.A.S.

Barbra Streisand fick sin Oscar 1969 för sin insats i Funny Girl. Hon bär en pyamasliknande dress i två delar med ett glittrande tyg toppat med en Peter Pankrage.  

 
Ali Mc Graw  Bild: A.M.P.A.S.

 
1971 har Flower Powermodet gjort sitt inträde i modet och nått även till Oscarsgalans gäster. Ali Mc Graw fick inget pris för sin insats i Love Story men väckte ändå uppmärksamhet i sin virkade hätta med lila blomma.

Diane Keaton  Bild: A.M.P.A.S.

Diane Keaton vann sin Oscar  1978 för sin roll som Annie Hall. Med denna roll blev hon trendsättare för modet och bar också denna klädstil när hon hämtade sitt pris.

 
Cher Bild: A.M.P.A.S.

 
Cher var den utvalda vinnaren 1988. Hon bar en klänning av silkenät och paljetter. Till detta bar hon tunna skor i stil med klänningen.




Årets drottning på tronen var Meryl Streep som fick sin Oscar för bästa kvinnliga huvudroll i Järnladyn.

söndag 4 mars 2012

Festkonfekt för olika tillfällen!


Dopkonfekt år 1897. Bild: Carlotta, databasen för museisamligar

Förr i tiden, när prästen hade sagt sitt, var det dags att ha fest eller ta avsked. Dop,- bröllops- och begravningskonfekt i vackra omslag har förekommit över hela landet.
Traditionen är först känd från högreståndsmiljö men förekommer bland borgare och bönder under 1800-talet fram till 1930-talet.
I djupaste Småland var det ännu inte ovanligt med denna typ av konfekt in på 1950-talet.

Begravningskonfekt. Bild: Maria Magnusson, SSM

Konfekten är som små konstverk. Förutom ett vackert papper för inslagning har konfekten dekorerats med blommor, band och rosetter. Man har också använt symbler som visar vilken typ av tilldragelse som markeras, som små lindebarn, storkar och änglar. Vid begravningar har det varit vanligt med kors, svartvita änglar eller små gravvårdar, symbolerna tro, hopp och kärlek förekom också, eller den dödes initialer.
För att få konfekten att se extra fin ut kunde man dekorera med tyll, krusat silkepapper eller vacka band.


Bild: htmlphp me, Ronny Holm, Mikael Roos

Konfekten serverades, ibland tillsamman med ett glas vin, före begravningen eller när gästerna kom tillbaka från kyrkan, då som dessert efter en måltid.
Det berättas att det var viktigt att inte försmå den påkostade konfekten även om gästerna nyligen ätit och var mätta. Då fanns det risk för att de som tagit dit godsakerna skulle ta illa upp. När fatet skickats runt flera gånger hamnade godsakerna till sist i någon ficka för att tas med hem till barnen.


Gamla julgranskarameller Bild: Tidskiften Hemslöjden

De söta konfektbitarna kunde beställas på ortens konditori eller hos någon karamellkokerska. Den tillvekades även av de stora karamellfabrikerna och kunde beställas i speceributikerna.

Bild: Tidskiften Hemslöjden