tisdag 26 juli 2011

Vem vill inte ha en PH 5?

Bild: Lauritz.com

Att skapa den perfekta lampan som inte bländar, är en uppgift som man inte löser på ett ögonblick.
Poul Henningsen hade bestämt sig, det skulle gå. I nästan två år kämpade han med olika idéer, tills han en dag nästan hade gett upp.
En dag, 1925, satt han och skissade, den upp och nervända tallriken med en liten skål under och en annan skål överst.
Så var det gjort!
Designklassikern PH5 var skapad.
En lampa som inte bländade men som, det skulle visa sig, hade sina brister.
En sådan var de vackra glasskärmarna, de hade en tendens att gå sönder när lampans alla ­delar skulle demonteras för byte av glödlampa eller rengöring.
1928 tog Poul Henningsen sig an uppgiften att förbättra lampan. Den nya  PH 5 var helt i plåt och bestod av två delar som var lätta att ta isär.
Poul Henningsen färgteorier om dygnetas skiftande färgen i rumsmiljön omsattes i en inre rödmålad kon och en liten blå reflektor, som tillsammans skapade ett varmare ljus.
Lamporna tillverkades i en dansk fabrik, Louis Poulsen och görs så fortfarande. Det inns många modeller och storlekar och Poul Henningsens lampor är ännu i dag ryggraden i den danska fabriken.








I  var en stor och stridbar kulturpersonlighet i Danmark. Han skrev kabarétexter och var sexuellt och politilskt frispråkig.
Han var inspirerad av kommunismen och stor motståndare till klasskillnader. Detta kom även till uttryck i hans design, som var tänkt som industriproduktion, vilket skulle göra hans produkter, ex. PH5, billiga att producera och tillgängliga för den breda befolkningen.

De flesta av hans lampor är i dag knappast var mans egendom utan eftertraktade samlarobjekt med stort prestigevärde - förutom PH5-lampan. Namnet på PH5 är kort och koncist och uppstod på grund av PH5 lampans diameter på 50 cm.
1943 flydde han undan nazisterna genom att ro över Öesund tillsammans med en annan stor designer, Arne Jacobsen, som det finns anledning att återkomma till.
PH5 lampor finns i många färger, även om den oftast är lackerad i en vitaktig ton. Men ljungfärgad, röd och blå är andra färger som förekommer.

Bild:Proforma


Poul Henningsen lär ha sagt:
 "Det är människans uppgift att ”spänna en bro av konstgjort ljus mellan afton och morgon”.

onsdag 20 juli 2011

Upphovskvinnan till den svenska barnboken!

Bild ur boken Prinsarnas blomsteralfabet , 1892

Många är de kvinnor som gjort en kulturell gärning utan att deras namn stannat kvar i historien. En som fortfarande omtalas och vars verk finns kvar är Ottilia Adelborg. Hon föddes 1855 och hann med mycket under sitt långa liv, som blev över åttio år.
Ottilia var mycket konstnärlig, en talang som hon ärvt efter fadern. Familjen lämnade Karlskrona efter faderns död och flyttade norrut för att så småningom slå sig ner i Stockholm. Där studerade hon vid Tekniska skolan, nuvarande Konstfack, och fortsatte sedan sina studier vid Konstakademin. Samtidigt med studierna påbörjade hon att illustrera bilder för barntidningar.
Hon trivdes inte i Stockholms konstvärld men fann så småningom sin plats i Gagnef i Dalarna dit hon kom för första gången 1902 och bosatte sig tillsammans med systana Maria och Gertrud 1903. Fyra år senare stod det egna huset färdigt.




Ottilia Adelborg gav upphov till den svenska barnboken och därmed den svenska barnbokskulturen.
Böcker som hon ha skrivt är: Prinsarnas Blomsteralfabet, Pelle Snygg och Barnen i Snaskeby. Hennes sätt att skriva så att bild och text passar ihop var något attdeles nytt för sin tid.


Knyppling tillhör spetsmuseet i Gagnef

Ottilia ritade flera knyppelmönster och startade dessutom en knyppelskola i Gagnef. Skolan finns fortarande kvar och har knyppelkurser för barn.
Ett stort antal knypplade spetsar samlades och köptes in av Ottilia och hennes vänner och är nu stommen i Spetsmuseet i Gagnef.




Gagnefs knyppelskola




Knypplerska, akvarell
Gagnefs museum

Numera finns det ett museum över hennes liv och verksamhet i Gagnefs gamla prostgård. Sedan år 2000 delar Gagnefs kommun ut det litterära Ottilia Adelborg-priset.
Syftet med priset är att lyfta fram ett kvinnligt konstnärskap som tilldelas en barnboksillustratör som verkar i Ottilia Adelborgs anda. Priset, som består av 20 000 kr och ett diplom med Adelborg-motiv, utdelas vartannat år den 6 december på årsdagen av Ottilias födelse. En jury nominerar tre illustratörer varav en pristagare röstas fram av kommunens barn i årskurs tre.
Ottilia  var också god vän och inspiratör för sin 20 år yngre väninna Elsa Beskow.

Blekinge museum



Blekinge museum




Nu ska vi nysta, 1905



Ottilia Adelborg 1855-1936

lördag 16 juli 2011

Bahytten och tanterna!



Vi är många som läst och tittat på bilderna i Elsa Beskows böcker om Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. De var alltid så påklädda med hatt och allt, även om det var sommar. Hatten dolde det mesta och de personliga anletsdragen var svåra att se.
Det var bahytten som dolde.
Dennna mjuka huvudbonad för kvinnor i form av en hätta med ett brett brätte som inramar eller döljer ansiktet.
Sidenbahytt 1830-tal



Bahytten blev modern i början på 1800-talet och modet höll i sig en bit in på 1860-talet. En del bahytter hade en extra stor skärm så att man inte kunde se ansiktet om man såg kvinnan från sidan. Skärmen var som skygglappar och kallades därför "kyss mig om du kan" hatt.





Under de år som bahytten var populär anpassade man materialet efter ekonomiska möjligheter. På landsbygden  var det inte ovanligt att bahytten var tillverkad av halm.




Bild: Bloggblad

Frälsningsarmen skapdes som organisation under 1800-talet och tog till sig de attribut som var populära för sin tid,  exempel är modet och musiken. Detta för att folk i allmänhet skulle känna igen sig. Det var därför naturligt att kvinnorna hade en bahytt som huvudbonad. Ett attribut som f.ö. stannade kvar i deras däkt förbi andra halvan av 1900-talet.


I tv-serien "Lilla huset på prärien"  har kvinnorna ofta en bahytt som huvudbonad. Bahytten kallades ibland också för "Kråka".


fredag 8 juli 2011

Gissa året!


Bild 1


Varje mode har sin tid. Ibland kan det vara lätt att tidsbestämma när ett plagg skapades eftersom modet kan ha varit mycket tidstypiskt för den perioden. Vid andra tillfällen är det svårare.
Här är några exempel. Rätt årtal finns längst ner på sidan.
Detaljen hör tihop med den tecknade modellen.



Bild 2





Bild 3





Bild 4






Bild 5




Bild 6




Bilder från boken Modern Fashion in detail.
ISBN 0-87951-869-3


Bild 1. 1950 är året då prinsessan Margaret fick sin sidenklänning, sydd i Paris.
Bild 2. 1934 bar Miss Beaqton en brudklänning i siden när hon ingick äktenskap med Mr Alec Hambro.
Bild 3. 1920 var det modernt med sammet och satin.
Bild 4. 1972 var Mary Quant populär och designade åtskilliga plagg, som denna sydd i seer-sucker.
Bild 5. 1955 syddes en linneklänning med åtskilliga stråveck upp av Sybil Connolly i Dublin.
Bild 6. 1932 är året för denna aftondress i sidencrepe, sydd i Frankrike.

fredag 1 juli 2011

Ingrid Dessau, färgnyansernas mästare!

Matta Kardborre,  Kasthall

Flera är de textilformgivare som börjat sin bana inom Hemslöjden. En av dem var Ingrid Dessau (1923–2000).
Efter avslutade studier på Tekniska skolan, nuvarande Konstfack gjorde hon sin praktik hos en av den svenska textilkonstens portalfigurer, Barbro Nilsson, då konstnärlig ledare på Märta Måås-Fjetterströms verkstad i Båstad för att sedan gå vidare till Hemslöjden.

Hon anställdes för att dokumentera Kristianstad läns textilskatter men formgav också mönster till mattor, tyger, knyppling, broderier och produkter i hårdslöjd som trä och metall.




Skiss till matta Zinnia 1963


I Ingrid Dessaus färgskala fanns några favoriter. En av dem var en kall röd färg hon kallade hallon- eller smultronröd. Andra  favoritfärger var grå  och  varm kamelhårsbeige.
Något som skulle komma att påverka hennes ormgivning var det resestipendium som 1948 gjorde att hon och maken for hon till USA, Mexiko och Kanada.
1953 fick hon sitt genombrott med en utställning på Galerie Moderne i Stockholm tillsammans med keramikern Signe Persson-Melin.


Matta Angel Eyes, Kinnasand


1954 anställdes hon som designer på Kasthall där hon formgav mattor som blev storsäljare och gav både henne och företaget ett världsrykte. 1955 fick hon ta emot det prestigefulla Lunningpriset.
Samarbetet med Kasthall avtog under 1970-talet och hon valde att samarbeta med Kinnasand fram till 1984.

Matta Balders Hage, Kasthall 1972


Unde 1980-talet arbetade hon som frilans och anlitades av Hitex.  Under denna period av hennes skapande åtog hon sig en rad stora offentliga uppdrag där det nya riksdagshuset blev det största.
1991 var hon en av tre som blev anlitad för att formge dukningen till Nobelprisets 90-årsjublileum. Hon komponerade duk och servetter i linne.
Enligt Ingrid Dessau själv var detta uppdrag ett av de viktigaste i hennes karriär.




Nobelduken, Klässbols linneväveri


I början av sin karriär var hennes alster mer färgstarka men med tiden blev tonerna mer dämpade i djupa, mustiga kulörer.
Hon kombinerade geometriska figurer vilket ger textilierna en självklar enkelhet och stramhet som passar i en modern miljö.
Inspirationen hämtade hon från såväl natur som storstad. Under studieresan på den Amerikanska kontinenten blev hon inspirerad  av skyskrapor och den amerikanska jazzkulturen men hon inspirerades också av indiankulturernas färger och formspråk.