fredag 22 april 2011

Smygmaskvirkning, en teknik i tiden!




Bild ur Hemslöjdens tiskrift Tid att virka
Inte någonstans i Euopas museer har han träffat på virkade föremål äldre än från 1800-talet. Kan det bero på att ännu äldre föremål är uppslitna och borta eller är tekniken inte äldre? Flera textilforskare antar att tekniken har uppkommit ut tambursömmen där man för tråden genom tyget med en nål med krok som liknar virknålen.
Smygmaskvirkningen är känd i Europas utkanter i länder som Sverige, Finland, Estland Island, Skottland och Rumänien samt det forna Jugoslavien.



Till smygmaskvirkningen använder man en kort och bred virkkrok som hjälper till att hålla virkningen lös, det är annars lätt att den blir för hård och fast. Materialet till virkkroken kan vara lite "vad man har".  Den kan vara av ben, horn trä eller varför inte en tillfixad kaffesked eller en avbruten kam.

Courtesy Marketta Luutonen, Finlands Nationalmuseum


Smygmaskvirkning har haft och har ett flertal namn. Några är krokvirkning eller bosnisk virkning. Tekniken har också kallats påtning, pinning gobelängvirkning och gammelvirkning.
I Lis Paludans bok Haekling kan man läsa att tekniken på andra språk kallas, på engelska "Bosnian crochet" och i Skottland "shepherd's knittning".  "Piilosilmukkavirkkaus" är det finska ordet som betyder "smygmaskvirkning". Norrmännen och danskarna kallar tekniken "pjoning", tyskarna "Gobelinstich" och fransmännen crochet de Bosnie".

 
 I Västmanlands läns museums samling finns denna
smygmaskvirkade mössa

 Mössan i Västmanlands läns museums samling får man veta att den kallas Annandagsmössa, för brudgummen att bära dagen efter bröllopet och är från tidigt 1800-tal. Virkad i smygmaskvirkning i vitt och rött bomullsgarn i form av en toppluva avslutad med en liten tofs. Nedtill på mössan en slätare bård, än mössan i övrigt, ovanför bården ett 6 cm brett parti med röda och vita små tofsar.
 Från gården Anders i Medåker."

 
Bild: Slöjdnytt
Hemslöjdskonsulenterna i Västmanland
 
Förr var det vanligt att man virkade i naturfärgerna vitt, svart, grått och bunt även om färgat garn också kunde förekomma.
tekniken lämpar sig för vantar och mössor. Förr var det också vanligt att man virkade handledsvärmare.
Det blir en viss skillnad i strukturen om man virkas i den bakre maskbågen eller om man virkar i båda.
 
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar