torsdag 30 december 2010

Katja Geiger- titel modeskapare!


Katja Geiger beskriver hur hon som ung upplevde det franska klädmodet. med ett ord kan det uttryckas "begränsande".
Katja Geiger har hunnit bli 90 år så det ä tt tag sedan hon var ung. Redan i början av 1940-talet ansåg hon  hon att  klädmodet krävde att en dam var tvungen att öra sig på ett särskilt sätt och att korsa benen rätt när man satt på en stol. Hon ansåg också att modet stod i skarp kontrast till den tidens heminredning, de möbler och den arkitektur som hyllades.


Hon ville skapa kläder som man kunde röra sig fritt i eller som hon sa i en intervju ”som gjorde att man kunde slänga sig ned i en Bruno Mathsson-stol utan att behöva tänka på hur ’kvinnligt korrekt’ man satt, bara känna sig ledig och bekväm”.
Detta var början på hennes skapelser i jerseytrikå. hon använde en trikå som kallades 3T-jersey vilket stod för tvätta-torka-ta på.
Materialet hade fantastiska egenskaper och var krympfri, skrynkelhärdig och lätt att tvätta.
Katja of Sweden ville att hennes design och det lättsköta materialet skulle bidra till kvinnans frigörelse.
Kläderna hon skapade var tänkta att vara som en andra hud. Hon var övertygad om att både gördlar och bysthållare, som det hette på den tiden, skulle försvinna för alltid.
Behån har överlevt men gördeln är borta.



Katja Geiger växte upp i Ekeby och Landskrona i Skåne. Efter studier på Konstfack och Beckmans i Stockholm åkte hon på 1940-talet till New York för att gå på designskola för att sedan där presentera sin första klädkollektion 1949. Det blev starten på hennes långa och omvälvande karriär inom mode, design och heminredning under namnet Katja of Sweden. Enkla, bekväma och lättskötta kläder, ofta i djärva mönster och starka färger, kom att bli hennes kännetecken.



Två olika karriärer har hon hunnit göra i USA. Först en som kläddesigner och sedan, efter att ha bott i Sverige ett antal år, flyttade hon återigen till USA där hon blev välkänd som heminredare.

Tillsammans med maken Rod Geiger startade hon, 1954, företaget; "Katja of Sweden" som kom att bli ett framgångsrikt företag inom svensk mode- och konfektionsindustri och från 1957 formgav hon skor för Gyllne Gripen i Malmö.



Utmärkande för Katja of Sweden-produkterna var en raffinerad enkelhet, i linje med den skandinaviska formkulturen. Inspiration hämtades från olika håll, till exempel från svensk folkkonst och etniska textilier. Hon inledde ett framgångsrikt samarbete med tidens nyskapande unga konstnärer inom textil formgivning, bland andra Sven Fristedt, Carl Johan De Geer och Hans Krondahl.
 Kollektionerna möttes med stor entusiasm av såväl press som kundkrets både i Europa och USA där hon  nådde stora framgångar.



Länk till svtplay öppet arkiv om Katjas kläder
ca 2 min
http://svtplay.se/v/1435236/katja_of_sweden-visning_i_paris_1966
 
 

Katja of Sweden
Författare: Katja Geiger, Lars Åhlander
ISBN 9789175041537 

tisdag 21 december 2010

Elsa Agélii, mästare av det fria broderiet!

Dagboksblad.

Hon är en av landets främsta textilkonstnärer och grundare till Broderiakademin, Elsa Agélii.
Det är så enkelt att brodera. Man sätter sig ner med nål och tråd och något att sy på. Det tar tid att brodera och man hinner fundera och tänka, ja, man blir manad till eftertanke, därför lämpar sig broderiet för att berätta om något.
Det finns så många olika uttryckssätt för broderi. Materialet är ett. Motivet ett annat och så stygnet förstås.
Det finns långa stygn och korta stygn. Täta stygn och glesa stygn.
Allt detta tillsammans blir helheten. Broderiet.



På 80-talet broderade hon på gamla linnehanddukar. de hade både struktur och monogram. Ibland var det hål på dem. Hon kombinerade olika stygn och garnkvalitéer för att accentuera bildens uttryck.
Under denna period började hon teckna med vänster hand. Sedan omsatte hon teckningarna i handduksbroderier.

Mittdel av triptyken Jorden kunde vara ett paradis 1993-1994
170x70 cm
Flera av hennes bilder har politiskt innehåll. Några bilder innehåller kapsyler och annat skräp från gatorna.
– Jag läste en indisk bok om problemet med privatiseringen och misshushållningen och den därav följande bristen på vatten. Jag åkte dit och satte mig in i problematiken, säger Elsa Agélii.

– Som så ofta är Coca Cola en bidragande orsak till problemen, genom att de köper upp vattenkällor i fattiga länder för att göra läsk. Och människorna blir utan vatten. Då måste man reagera även i sin konst. Coca-Colas kapsyler och annat plastskräp hittar man i hela världen.


Tempel i monsunnatten

När föreningen Täcklebo Broderiakademi skapades somaren 1993 samlades en grupp kvinnor hos Elsa Agélii i Täcklebo i Bohuslän. De broderade fritt på förmiddagen och arbetade i Elsas trädgård på eftermiddagen. På hösten samma år blev akademin en ideell förening. Ordet Täcklebo är namnet på den by, där Elsa Agélii bor.
Föreningens ändamål är att främja broderiet som konstnärligt uttrycksmedel och öka medvetenheten om broderiets tradition.
Föreningen ska främja möjlighet till broderiets vidareutveckling och skapa nya arenor för broderiet att möta publiken.
Föreningen ska också vara ett forum för att stärka samhörigheten mellan dem som arbetar med broderi.


Med nål och tråd kan man vara mycket fri, säger Elsa.



Elsa Agélii har en lång och diger meritförteckning.
1956-61 Studier vid Design och Konst, HDK, Göteborg avd. Textil konst.
Därefter professionella uppdrag som ex professor i Textil Konst vid HDK.
2005-2007 arbetat för en Nordisk Arena för Textil konst först i Hunnebostrand, nu

Åskilliga utställningar
Representerad i samlingar som Röhsska museet, Textilmuseet Borås, Museum Anna Nordlander Skellefteå, Statens Porträttsamlingar, Gripsholms Slott samt ett flertal kommuner och landsting
Ett flertal bidrag, stipendier och priser.



Boktips:  Elsa Agélii, Vatten och öken
ISBN 978-91-86699-00-0

måndag 13 december 2010

Elisabeth Hasselberg Olsson, minimalistisk färgskala men alltid rätt!

Minnet av ett landskap


Säger man Elisabet Hasselberg-Olsson så är det inte många som vet vem det är men säger man "riksväven" så klarnar det genast.
Vi är många som sett debatter från plenisalen i Stockholm och samtidigt kunnat njuta av
Elisabet Hasselberg-Olssons fantastiska väv "Minnet av ett landskap".  Väven består av 200 olika grå nyanser av lingarn där alla landskap från hela Sverige bidragit med lin. När väven var på planeringsstadiet efterlyste Elisabet Hasselberg-Olssons lingarn från odlare av lin i Sverige. Det kom massor med lin av olika toner och nyanser i kuvert och påsar så när det var dags att väva kunde Elisabet Hasselberg-Olsson välja vilka nyanser hon ville ha med i väven. Många av givarna berättade hur garnet kommit till eller var det hade växt och beretts.
Detta är grunden till att väven kallas  för "riksväven".
 Väven är stor, 54 kvadratmeter och föreställer ett fantasilandskap som skulle kunna finnas var som helst i Sverige.

Regn i gryningen

Elisabeth Hasselberg-Olsson föddes 1932 i Göteborg. Hon har haft åtskilliga utställningar och är representerad på ett flertal museer, hon har dessutom fått ett antal priser.
Hon är autodidakt och använder uteslutande lingarn i förhållandevis enkla vävtekniker. Med hjälp av det naturfärgade linet har hon skapat en egen magisk bildvärld.
I hennes motiv har allt överflödigt skalats bort och endast vissa grundformer kvarstår.
Ljuset spelar har en grundläggande roll vilket gör att vi betraktare upplever en svävande känsla i hennes vävda bilder.
Formerna är diffusa men ändå klara och tycks upplösa sig och försvinna i fjärran. Vad som återstår är en poetisk bild som en vision av det första naturintrycket.
Landskap


När Elisabeth Hasselberg-Olsson berättar om sig själv så säger hon att hon bär på en sorg. När hon var nio ås så dog hennes pappa. Det kom fram att han var skuldsatt efter att ha gått i borgen för en släkting. Huset såldes och hela tillvaron förändrades.

Som ung flyttade hon med maken, som hon träffat i Stockholm, till en bostad i Vaxholm. Bostaden hyrde de av Elsa Gullberg och i den miljön fanns det textilier överallt.Hon blev inspierad och ville väva själv och mamma skickade upp en gammal vävstol.
På den vägen är det.

måndag 6 december 2010

Albertus Pictor, en klass för sig!


Albertus Pictor, självportätt (ca 1440-1509)
Lids kyrka, Södermanland
Det har varit jubileum. Sveriges störste medeltida konstnär Albertus Pictor har firats eftersom det år 2009 är 500 år sedan han gick ur tiden.
Albertus Pictor, eller som han också kallas, Albertus Ymmenhusen, Albrekt Målare eller Albrekt Pärlstickare kom från en liten stad i Tyskland, Immenhausen, efter vilken han också tagit ett av sina tillnamn. I gamla svenska källor dyker han upp som borgare i Arboga 1465.
År 1473gifte han sig med Johan Målares änka Anna vilket medförde att han fick både hustru och "atelje".
Han har haft många namn och kallats både målare och pärlstickare (d.v.s. brodör).
Albertus Pictor bedrev två yrken och om man ska se till huvudstadens skattelängder var han framgångsrik.



Albertus Pictor har målat i ett 30-tal kyrkor i Mälardalen tillsammans med sina elever/kollegor. Här mest känd för sina målningar i Täby, vilka hyser två av hans bäst bevarade målningssviter som är ca 600 kvadratmeter.
Hans livsverk – som också omfattar ett okänt antal figurbroderade skrudar – utmärker sig för en överväldigande kvantitet och en imponerande kvalitet. Den kombinationen gör Albertus Pictor till en av de största i svensk konsthistoria.



Alberts illustration av döden som spelar schack från Täby kyrka inspirerade den motsvarande berömda scenen i Ingmar Bergmans film "Det sjunde inseglet" från 1957. I scenen spelar riddaren Antonius Block schack med den personifierade karaktären döden. Albrekt Målare själv förekommer som en karaktär i filmen. Där spelas han av Gunnar Olsson och deltar i en dialog med Jöns, Antonius Blocks väpnare, medan han arbetar på en kyrkomålning.


Albertus Pictors prägel på kyrkor i Mälarlandskapen och i Norrbotten utgör en för hela norra Europa enastående bildskatt från medeltiden.
Under 1900-talet har kunskapen om Albertus radikalt förändrats. Det som tidigare ansetts vara målat av hans förmodade lärare Peter har visat sig vara målarens ungdomsverk och någon läromästare vid namn Peter har troligen aldrig existerat.


Albertus Pictor skapade också textilier och viss annan utsmyckning, och var även organist och musiker. Han var också pärlstickare, därav namner Albetus Pictor, det vill säga en hantverkare som gjorde broderier i silke och pärlor. Det rörde sig om olika liturgiska plagg, bland annat en mässhake för ärkebiskopen Jacob Ulvsson till Uppsala domkyrka.
Andra arbeten av särskilt hög kvalitet är ett mässhakskors från Flisby och ett gravtäcke från Skoklosters kyrka.
Hans målningar finns bevarade i 36 kyrkor varav sex är signerade. Han drev en stor verkstad i Stockholm och var främst verksam i Mälardalen.


Hakeberga kyrka. Livshjulet





onsdag 1 december 2010

Sanda Ikse, så närvarande

Bild: Mor och barn framför höghus II.

Sandra Ikse Bergman textilkonstnär, född 1945 och bosatt i Göteborg.
Hon och hennes familj flydde undan ryssarna under krigsåren.
Sandra Ikse skildrar í sina vävar kvinnan som hjälte, vardagens oansenliga hjältinna, som i Mor och barn framför höghus. 1973.
I sina vävar använder hon sig av gobelängteknik.

Madam Thi Bihn, 1974

För ett antal år sedan miste hon sin fyraåring i en drunkningsolycka och tog då hon tag i sorgearbetet genom att väva. Andra sätt som hon har gett uttryck i sina målningar är genom födelse och moderskap.

Hon har gjort ett flertal offentliga utsmyckningar. Ex. Göteborgs Universitet, Östra Sjukhuset, Hammarkulleskolan i Göteborg.

Hon är representerad vid  ett flertal museer i Sverige och Europa och dessutom i privata samlingar.
Hon har fått ett flertal stipendier och har tilldelats statlig inkomstgaranti för konstnärer livet ut.
Hon är hedersdoktor vid Göteborgs Universitet 2003. Nominerad av Konsthögskolan Valand.

Klänning vävd i gobelinteknik och sedan broderad med ett barnansikte.