lördag 3 april 2010

Agedynor, en textilskatt att vara stolt över!


Enligt Nationalencyklopedin så är agedyna ett skånskt namn på en sorts åkdyna som på Skånes landsbygd användes för stolar, bänkar och åksäten under 1700- och 1800-talen.

Dessa vävnader var allmogens sätt att smycka sina sätet på vangen som drogs efter hästen eller för att göra sit hem vackrare. De unga flickorna arbetade i hemmet med olika typer av textilier för att kunna föra med sig i sin hemgift. Denna typ av vävnad var vanligast i Skåne och kallas ibland också för skånsk rölakan vilket är en typ av flamskvävnad. Tekniken är oliksidig och på baksidan av väven kan man se de snärjningar, som liknar en kedja, som finns mellan de olika färgpartierna. 
Att tekniken kallas skånsk rölakan beror på att det också finns en annan typ av rölakan som är liksidig och vanligast i Norge, därav namnet norsk rölakan. Denna teknik har använts till mattor och är mest känd idag i de rölakansmattor vi kan köpa till våra hem.

                        
Motiven var ofta stiliserade djur och växter men även geometriska former var vanliga.
Det röda lejonet i en blomsterkrans under en tvågavlad byggnad var ett av de mest populära motiven. En liten detalj syns på bilden ovan. Lejonet va en maktsybol och symbol för evangelisten Lukas. Under den bysantinska eran var lejonet ofta avbildat i en medaljong. Denna medaljong återkommer i de skånska rölakanen.
Andra motiv är hjorten, bäckahästen och papagojan, alla hämtade ur djurriket. Blommor har alltid förekommit. Under korstågen kom det kristna Europa i kontakt med österländska trädgårdar och exotiska blommor. Exempel på blommmor är nejlikan och tulpanen. Tulpanen som höll på att få Europa på fall och som har sin egen historia.
 


I andra delar av Sverige satsade man inte lika mycket på prydnadstextilier. De ståtligaste textilerna som vävdes för hemmets utsmyckning var vanligast i Skåne, Halland, Blekinge och de södra delarna av Småland. Man skulle enkelt kunna säga att det var de landskap som tidigare tillhört Danmark.
 Tekniken blommade upp kring mitten av 1700-talet och fanns i hela Skåne även om det i skogsbygden var vanligare att man sålde sin ull till Boråsuppköpare.


I Skåne var det vanligt att väva blixtar eller kombinera blixtar med anda motiv. Bottenfärgen var ofta svart men även andra färger förekom. I kanten av agedynan var det vanligt att placera en kavelfrans eller annan typ av dekoration. Ett annan alternativ var att sätta duskor i hörnen, allt för att minska slitaget så att dynan höll längre.
De svenska agedynorna är inte bara en svensk kulturskatt utan en skatt av mått för ett världsarv. Detta märks inte minst vid auktioner där priset brukar bli högt.




Boktips: Kulturen 2009 tema Folkkonst
ISBN: 978-91-87054-00-6



1 kommentar:

  1. Tack för det fina inlägget och din fina blogg!

    SvaraRadera